Det är inget unikt att tävla i Culinary Olympics. Det är inget unikt att ta silver, speciellt som man kan ta guld. Men jag tänkte på det när vi iakttog Team Fazers servering och även åt av den. Det var förbannat välorganiserat och otroligt snyggt, arbetat och pyntat som en á la carterestaurang, alternativt festvåningsmat. Det fanns inga direkta tvivel om att de skulle ta hem guldet igår och de har stor chans att ta hem hela baletten. Det hoppas jag att de gör! Vi hade inte den typen av mat och det enda som kanske kan sägas vara lite mer jobbat på presentationsmässigt var desserten, som man enligt reglerna måste lägga upp portionsvis. Det skall sägas att jag och säkert andra har serverat efterrätter på våra skolor i just portionsformar, vi har bla gjort pannacotta i glas och dekorerat till 800, så visst, det förekommer. Men det jagvill komma till är att vi hade buffetmat, skolmat och ändå tog hem silvret. Vårt stora mål var att laga mat som kan serveras och faktiskt serveras på skolrestauranger, på ett sätt som inte blir orealistiskt. Det var därför vi la så mycket krut på salladerna tex, en viktig del av en skollunch. Man får inga poäng för salladerna i OS. Vilket man definitivt kunde se hos en del av lagen, som ställt fram isbergssallad och liknande. Man kan dock göra ett gott intryck på domarna om man ser till att fylla på salladsbordet, hålla rent och prata med gästerna. Det blev min uppgift att göra det och det var roligt att se och höra alla gästers förtjusning över de fina och goda salladerna. Vi gjorde även eget smör som serverades till knäckebrödet vi hade med oss. Det får man inte heller några poäng för.
Det fanns dock just en poäng; att serveras SKOLMAT! Att representera alla som jobbar med skolmat och visa dem, vårt land och världen att såhär bra kan det vara och så här bra ÄR det - det är poängen!
Många saker löste vi under själva tävlingen och gjorde trots detta vår bästa servering. Egentligen inte professionellt att göra så, men att vara pragmatisk jänar man på under dessa förutsättningar. Hade vi varit rigida och inkörda på ett visst sätt, ja då hade det gått åt pipan. Jag menar; vem får för sig att använda en helt annan metod för att göra Ålandspannkaka, än den han tränat på alla gånger, på just tävlingsdagen, än Martin? En chansning kan tyckas, eller så insåg han att den metod han använt hitintills inte skulle gå att genomföra, letade i sin kunskaps - & erfarenhetsbank och ändrade. Snabba beslut. Resultat: aldig ätit en godare Ålandspannkaka!
Jag har alltid blandat mina köttbullar med en maskin. Nu fanns ingen maskin. Visst, jag har blandat både köttbullsmeter, pannbiffar och wallenbergare för hand förr, men inte med fyra domare som kollade mig, temperaturen på smeten och på bullarna medans de rullades, säkert fyra gånger vardera. En liten del färs åt gången, inkylen illa kvickt mellan varven och alternerandes mellan färdiga bleck. För att vara säker på att de var kalla nog för domarnas vakande öga. Gjorde de bästa köttbullarna hittills om jag får säga det själv!
Såsen; kokade aldrig på den platta jag använde, så jag fick vänta länge innan den kom på en platta som faktiskt var varm nog, men då hade jag värmt både grunden och grädden innan, för att spara tid. Den har nog aldrig varit godare!
Vi har gjort det bra och kan vara nöjda!
En fantastisk och smått overklig upplevelse, som jag hoppas kan sätta sina spår i skolmats-Sverige. Jag hoppas vi gjort skillnad för många.
Jag är rätt glad nu, om än sliten. Trots 45 timmar utan sömn och två nätter med riktigt dålig sömn efter det (övertrött?), en massiv huvudvärk som inte vill ge med sig, så känns det bra i kroppen, ryggen höll och jag är evigt tacksam för det!
Nu ska vi checka ut från hotellet och dra oss mot stationen och den långa resan hem. Kl 18 förväntas planet landa på Arlanda.
 | ||
| Martin, jag och den fantastiska Frau Zimmerman på sjukhuset vars kök vi fick låna | . | Hon borde få en egen medalj. En guldmedalj. |
 |
| Såhär stod det i en folder som låg på borden. Undrar om 1,6 miljoner portioner om dagen lär en ALLT, då? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar