Tidigt, tidigt styrde jag och min sambo kosan mot storstan. Hon skulle till Annerstaskolan för att hjälpa till i köket och samla kunskap som hon behöver i sitt nya jobb och kanske lite för att pladdra med sin nya bästis Helena och äta julmat, no doubt. Utan tvekan serveras där Världens största och svulstiga julbord i Skolmatsvärlden, idag just. Kanske hinner jag smaka lite i eftermiddag.
Tidigt åkte vi för att det kan vara så otroliga köer in i Stockholm på morgonen och vi ville ha lite marginal. Det var såklart inga köer idag, så med 2,5 timmar tillgodo innan mitt första möte, befann jag mig bu i stan.
Av samma anledning åkte jag i god tid till just detta möte, då 1,2 mil kan ta en timma. Det gjorde det inte. Så nu sitter jag i bilen och väntar. Rätt ovanligt för att vara jag, faktiskt....
Mitt andra, planerade möte i eftermiddag ställdes in i morse pga sjukdom, så det var lite trist. Det är ju en bit hit och jag vill vara så effektiv som möjligt, men, men i, inte mycket att göra åt.
Kanske dyker något annat kul upp...
Dags att gå in!
torsdag 20 december 2012
torsdag 13 december 2012
Res dig upp
Jag har en Facebookprofil som är för jobbrelaterade kontakter, via den sköts Skolrestaurangen's sida, Föreningen Svenska Skolrestaurangers Framtids sida och förut Team Swedish School - restaurants (alla medlemmar var adm. Jag är inte med i laget längre), samt lite andra grejer. Jag har en privat sida också, men den har jag avaktiverat sen ett tag tillbaks,
kanske aktiverar jag den igen, vem vet.
Jag har ju den här bloggen också, som är rätt så jobbrelaterad den med.
De flesta som har FB skriver ju oftast hur bra allt är och lägger upp bilder på luncher och barn som är så fixade, riggade och polerade att de påminner om mat- eller inredningstidningar. Har man en specifik jobbprofil kan man ju tänka sig att det är ännu viktigare att bara visa upp de saker man är bra på. Det gör ju jag med...
Men ibland går det ju liksom inte så bra. Man misslyckas lite då och då. Maten man lagt ned sin själ i gillas inte, man har glömt beställa något, personalen har sina egna problem eller en sås skär sig. Allt är inte glatt och glättigt.
Känns rätt naturligt.
Som igår: mina vörtbröd blev totalt misslyckade! Som pepparkaksdeg, tungt och kompakt och lika brunt. För mycket sirap kanske, vet inte riktigt. Riktigt jävla dåligt var det. För en månad sen gjorde jag nåt liknande, så jag kände mig riktigt misslyckad igår.
Att misslyckas är nog det värsta jag vet. Att kasta en massa deg känns ju också riktigt förjävligt,, när man snackar så mycket om att det slängs så mycket i onödan.
Det känns också som att, när man propagerar för att laga mat från grunden och utmana etablissemanget, så finns inget utrymme för att göra fel, då kommer hundarna, sniffandes sitt doftspår av rädsla.....sen är det bara att hugga!
Det fanns ingen tid att fixa det igår, men jag satte en fördeg i allafall och sen var det ju pysselkväll med personalen.
Imorse var jag på jobbet när huset öppnar (går inte komma in innan 6) och började baka nytt bröd, nu utan pomerans etc, eftersom det redan var använt - jag tog glögg istället och vört då. Kl 7 åkte jag och hämtade Lena, som lämnat sin bil på verkstad och jag hade lovat hämta. Brödet stod nu och jäste.... Trodde jag!
Även nu såg det mörkt ut, men tillslut vaknade jästen och bröden blev riktigt jäkla bra! Nervöst och tron på mig själv var på botten fram till det.
Så, om ni tror att vissa av oss är perfekta och aldrig misslyckas och därför tycker att ni inte duger - tänk om!
Det är OK att göra fel och till och med att misslyckas. Det är hur fort man reser sig upp och fixar till sina misstag som är det viktiga!
Keeeep on cooking!
kanske aktiverar jag den igen, vem vet.
Jag har ju den här bloggen också, som är rätt så jobbrelaterad den med.
De flesta som har FB skriver ju oftast hur bra allt är och lägger upp bilder på luncher och barn som är så fixade, riggade och polerade att de påminner om mat- eller inredningstidningar. Har man en specifik jobbprofil kan man ju tänka sig att det är ännu viktigare att bara visa upp de saker man är bra på. Det gör ju jag med...
Men ibland går det ju liksom inte så bra. Man misslyckas lite då och då. Maten man lagt ned sin själ i gillas inte, man har glömt beställa något, personalen har sina egna problem eller en sås skär sig. Allt är inte glatt och glättigt.
Känns rätt naturligt.
Som igår: mina vörtbröd blev totalt misslyckade! Som pepparkaksdeg, tungt och kompakt och lika brunt. För mycket sirap kanske, vet inte riktigt. Riktigt jävla dåligt var det. För en månad sen gjorde jag nåt liknande, så jag kände mig riktigt misslyckad igår.
Att misslyckas är nog det värsta jag vet. Att kasta en massa deg känns ju också riktigt förjävligt,, när man snackar så mycket om att det slängs så mycket i onödan.
Det känns också som att, när man propagerar för att laga mat från grunden och utmana etablissemanget, så finns inget utrymme för att göra fel, då kommer hundarna, sniffandes sitt doftspår av rädsla.....sen är det bara att hugga!
Det fanns ingen tid att fixa det igår, men jag satte en fördeg i allafall och sen var det ju pysselkväll med personalen.
Imorse var jag på jobbet när huset öppnar (går inte komma in innan 6) och började baka nytt bröd, nu utan pomerans etc, eftersom det redan var använt - jag tog glögg istället och vört då. Kl 7 åkte jag och hämtade Lena, som lämnat sin bil på verkstad och jag hade lovat hämta. Brödet stod nu och jäste.... Trodde jag!
Även nu såg det mörkt ut, men tillslut vaknade jästen och bröden blev riktigt jäkla bra! Nervöst och tron på mig själv var på botten fram till det.
Så, om ni tror att vissa av oss är perfekta och aldrig misslyckas och därför tycker att ni inte duger - tänk om!
Det är OK att göra fel och till och med att misslyckas. Det är hur fort man reser sig upp och fixar till sina misstag som är det viktiga!
Keeeep on cooking!
onsdag 12 december 2012
Oklart
Så idag serverade vi Sveciliansk Lasagne, en vegetarisk Lasagne inspirerad av Michael Bäckmans original, som jag lyckats få in i vårt kostdatasystem i Örebro. Vi har inte följt receptet slaviskt, utan tex bytt ut en större del quorn mot malda rotsaker.
Vi kokade färsen och la det allra mesta klart med plattor igår och kylde ned. Idag la vi sista lagret plattor och varm ostsås med bl.a. parmesan. Smidigt. Vi gjorde en svamp - och quornlasagne som förbereddes igår och gjordes klar idag. Vi har gjort den några gånger nu och idag var den perfekt, så recept kommer skickas in i kostdatasystemet.
Kl 10:35 kom ett gäng ungdomar och ville äta tidigare. De kom från en annan kommun och skulle spela innebandyturnering här. De hade blivit lovade av någon lärare, som förutom att helt missat att informera mig, dessutom uppgivit att vi serverar lunch kl 10:45, vilket vi slutade med för 1,5 år sen kanske. Så "tidigare" var rätt mycket tidigare än vår ordinarie tid. Naturligtvis löste vi det, för det är ju inte elevernas fel. Det hade kunnat varit otroligt smidigt om vi fått reda på det, eftersom just idrottsprogrammets frukost precis plockats bort och det hade ju enkelt kunnat koordinerats. Ett litet samtal från mig till ansvarig lärare senare....
Jag tycker att det är rätt ofta det är såhär; att man varken informerar om när det är större frånvaro eller ökat antal. Det är ju liksom inte bara att teleportera fram varm mat ur tomma intet och skolan har väl också ett ansvar kring svinnet?
Nåja, jag hade inte hunnit märka upp allt i matsalen (vi har önskemål om förklarande skyltar om innehåll, tex fläskkött, nötkött och vegetarisk kost från skolans håll), så bara svamplasagnen var utmärkt som vegetarisk. Det var skoj att höra ungdomarna prata: Fan, bra med kött innan matchen. Skitgott..... Etc. Ingen tig av svamplasagnen, men älskade den andra. Undrar hur de upplevt det om de vetat.....
Förresten var det några av våra grabbar som undrade varför vi inte alltid serverade sån lasagne, för den var ju skitgod! Jag sa: för att Ni inte vill ha vegetarisk mat, säger Ni ju. De hade inte heller sett att den var veg.
Intressant hur det kan vara. Nu ska jag fortsätta med vörtbrödet till imorgon!
Vi kokade färsen och la det allra mesta klart med plattor igår och kylde ned. Idag la vi sista lagret plattor och varm ostsås med bl.a. parmesan. Smidigt. Vi gjorde en svamp - och quornlasagne som förbereddes igår och gjordes klar idag. Vi har gjort den några gånger nu och idag var den perfekt, så recept kommer skickas in i kostdatasystemet.
Kl 10:35 kom ett gäng ungdomar och ville äta tidigare. De kom från en annan kommun och skulle spela innebandyturnering här. De hade blivit lovade av någon lärare, som förutom att helt missat att informera mig, dessutom uppgivit att vi serverar lunch kl 10:45, vilket vi slutade med för 1,5 år sen kanske. Så "tidigare" var rätt mycket tidigare än vår ordinarie tid. Naturligtvis löste vi det, för det är ju inte elevernas fel. Det hade kunnat varit otroligt smidigt om vi fått reda på det, eftersom just idrottsprogrammets frukost precis plockats bort och det hade ju enkelt kunnat koordinerats. Ett litet samtal från mig till ansvarig lärare senare....
Jag tycker att det är rätt ofta det är såhär; att man varken informerar om när det är större frånvaro eller ökat antal. Det är ju liksom inte bara att teleportera fram varm mat ur tomma intet och skolan har väl också ett ansvar kring svinnet?
Nåja, jag hade inte hunnit märka upp allt i matsalen (vi har önskemål om förklarande skyltar om innehåll, tex fläskkött, nötkött och vegetarisk kost från skolans håll), så bara svamplasagnen var utmärkt som vegetarisk. Det var skoj att höra ungdomarna prata: Fan, bra med kött innan matchen. Skitgott..... Etc. Ingen tig av svamplasagnen, men älskade den andra. Undrar hur de upplevt det om de vetat.....
Förresten var det några av våra grabbar som undrade varför vi inte alltid serverade sån lasagne, för den var ju skitgod! Jag sa: för att Ni inte vill ha vegetarisk mat, säger Ni ju. De hade inte heller sett att den var veg.
Intressant hur det kan vara. Nu ska jag fortsätta med vörtbrödet till imorgon!
fredag 7 december 2012
Uruselt
För några månader sen fick vi veta att vi var tvungna att sluta skicka mat till privata skolor. Det strider mot lagen om sund konkurrens, mer insatt än så är jag inte om hur den fungerar, men det är säkert alldeles adekvat. Det trista är att det är en privat aktör som dragit igång detta, upp i Tingsrätten, om jag inte är helt felinformerad. Kommunen verkar inte haft något annat val än att avsluta alla avtal med privatskolorna.
Jag vet exakt vilket företag det rör sig om och om man får tro artikeln i Dafgårds senaste Foodservicetidning, så är de störst på skolmat i Örebro. "Dafgårds produkter kommer väl till pass då", sades det. Det används en del helfabrikat kan man tolka det som. Det sades vidare att företaget inte kunde ta emot fler portioner nu. De har helt enkelt fått nog underlag för att finansiera resterande verksamheter, som är bl.a. Catering, festvåning och industrilunch.
Aktören har på möten med kommunen bl.a. kommit med anklagelser om att de kommunala skolköken inte kan det här med specialkost, vilket jag ser som en ordentlig skymf och både lika trovärdigt och skrattretande som en Monty Python - sketch!
Allt såklart enligt den klassiska strategin "söndra och härska".
En av skolorna här i stan, vet jag, vill säga upp sitt avtal med företaget, trots att det skulle innebära kontraktsbrott och kosta dem en del, antagligen. Så missnöjda är de med maten.
Tills idag var detta bara saker jag hört, om än från trovärdiga källor, men idag började jag prata med en tjej som går i den skolan. Hon jobbar på ett café där jag känner ägaren och det var han som sa: "Visa Fredrik bilden". Så det gjorde hon.
Det var ett par bilder på riktigt rå kycklingfilé. Jag menar inte lite rått i mitten utan snarare lite stekt på ytan. All kyckling de fick idag var likadan och skolan fick köpa in mat på omkringliggande affärer för att eleverna skulle få lunch. Enligt tjejen är maten ofta kall eller ljummen. Frysta köttbullar i sås full av klumpar, var en av "maträtterna" hon beskrev. Det låter som något ur boken Råttan i pizzan, dvs en modern myt.
Även om det inte får ske, så kan ju en kycklingbit vara lite rå om man har otur, men en hel lunchservering? Då har man banne mig inte koll på sin egenkontroll! Och frysta köttbullar? Helfabrikat dessutom, hur svårt kan det vara?
Någon bör såklart kolla temperaturen även vid mottagandet, vilket i sånt fall skulle leda till kassering, eller uppvärmning beroende på temperatur.
Om det stämmer, så är det anmärkningsvärt dåligt. Olagligt faktiskt! Det är sådana aktörer som ger oss andra dåligt rykte!
Det gör mig arg att den skola vi skickar mat till, nu är tvungna att byta leverantör. Som tur är verkar en annan, bättre aktör, än den jag skriver om, vara på väg in där, några som precis som vi inte vill använda dåliga helfabrikat. Så det känns rätt ok.
Ingen rök utan eld....och här bolmar det banne mig in!
Jag vet exakt vilket företag det rör sig om och om man får tro artikeln i Dafgårds senaste Foodservicetidning, så är de störst på skolmat i Örebro. "Dafgårds produkter kommer väl till pass då", sades det. Det används en del helfabrikat kan man tolka det som. Det sades vidare att företaget inte kunde ta emot fler portioner nu. De har helt enkelt fått nog underlag för att finansiera resterande verksamheter, som är bl.a. Catering, festvåning och industrilunch.
Aktören har på möten med kommunen bl.a. kommit med anklagelser om att de kommunala skolköken inte kan det här med specialkost, vilket jag ser som en ordentlig skymf och både lika trovärdigt och skrattretande som en Monty Python - sketch!
Allt såklart enligt den klassiska strategin "söndra och härska".
En av skolorna här i stan, vet jag, vill säga upp sitt avtal med företaget, trots att det skulle innebära kontraktsbrott och kosta dem en del, antagligen. Så missnöjda är de med maten.
Tills idag var detta bara saker jag hört, om än från trovärdiga källor, men idag började jag prata med en tjej som går i den skolan. Hon jobbar på ett café där jag känner ägaren och det var han som sa: "Visa Fredrik bilden". Så det gjorde hon.
Det var ett par bilder på riktigt rå kycklingfilé. Jag menar inte lite rått i mitten utan snarare lite stekt på ytan. All kyckling de fick idag var likadan och skolan fick köpa in mat på omkringliggande affärer för att eleverna skulle få lunch. Enligt tjejen är maten ofta kall eller ljummen. Frysta köttbullar i sås full av klumpar, var en av "maträtterna" hon beskrev. Det låter som något ur boken Råttan i pizzan, dvs en modern myt.
Även om det inte får ske, så kan ju en kycklingbit vara lite rå om man har otur, men en hel lunchservering? Då har man banne mig inte koll på sin egenkontroll! Och frysta köttbullar? Helfabrikat dessutom, hur svårt kan det vara?
Någon bör såklart kolla temperaturen även vid mottagandet, vilket i sånt fall skulle leda till kassering, eller uppvärmning beroende på temperatur.
Om det stämmer, så är det anmärkningsvärt dåligt. Olagligt faktiskt! Det är sådana aktörer som ger oss andra dåligt rykte!
Det gör mig arg att den skola vi skickar mat till, nu är tvungna att byta leverantör. Som tur är verkar en annan, bättre aktör, än den jag skriver om, vara på väg in där, några som precis som vi inte vill använda dåliga helfabrikat. Så det känns rätt ok.
Ingen rök utan eld....och här bolmar det banne mig in!
BBQ-chicken fajitas
Det finns en del maträtter som kommer med på våra matsedlar, som består av färdiga kryddblandningar och såser. En del har tveksamt stor inblandning från stora livsmedelsföretag och det får en ibland att undra vart gränsen för marknadsföring i skolrestauranger går.
Det verkar svårt att få berätta om vissa produktnamn, då det strider mot konkurrenslagarna, medan mjölkföretagen och fredagsmysföretagen utan problem får sätta upp sina namn och reklam i restaurangerna.
Ska inte fördjupa mig i det just nu.
Idag har vi en sådan, nyss nämnd, maträtt, men vi har vår egen BBQ-sås och vår egen krydda i istället. De bjuder jag på här:
Mexicokrydda:
9 dl. Blanda väl och smula gärna oreganon lite extra. Räcker till ca 20 kg färs - lägg till lite BBQ-sås i tacosen, blir en härlig smak, lite åt chilihållet.
Virginskas BBQ-sås:
Det verkar svårt att få berätta om vissa produktnamn, då det strider mot konkurrenslagarna, medan mjölkföretagen och fredagsmysföretagen utan problem får sätta upp sina namn och reklam i restaurangerna.
Ska inte fördjupa mig i det just nu.
Idag har vi en sådan, nyss nämnd, maträtt, men vi har vår egen BBQ-sås och vår egen krydda i istället. De bjuder jag på här:
Mexicokrydda:
Salt - 2,5 dl
Paprikapulver 2,5 dl
Råsocker - 1,5 dl
Spiskummin - 2,5 dl
Chilipulver eller cayenne - 1 dl
Oregano - 2,5 dl9 dl. Blanda väl och smula gärna oreganon lite extra. Räcker till ca 20 kg färs - lägg till lite BBQ-sås i tacosen, blir en härlig smak, lite åt chilihållet.
Virginskas BBQ-sås:
Krossad tomat - 1000g Hackad lök - 150 g Hackad vitlök - 20 g Mörk sirap - 1 dl Katrinplommon, eller russin - 100g (HP-sås är det allra godaste, dock inte en ren produkt och för dyr för oss) Sambal Oelek - 0,5 dl Röd vinäger - 0,5 dl Grönsaksbuljong - 50 g Liquide smoke - efter smak, ett par msk ca salt - efter smakBeräknat till 10 portioner, ca 1,5 liter. Koka alla ingredienser minst 30 minuter och mixa med mixerstav. Smaka av med Liquide smoke. Ta en matsked i taget och smaka av till önskad styrka. Häll upp i nydiskade, varma glasburkar, skruva på locket direkt och låt svalna. Hållbarhet cirka tre månader. Använd i alla rätter där en rökig smak önskas. Fler recept här: Smaklig måltid! |
torsdag 6 december 2012
Beasts of the Southern Wild
Kristian heter en kul kille som jag träffade för första gången när jag jobbade på en restaurang i Örebro, 2008. Han jobbade i disken där.
När jag började på Virginska mailade Kristian mig och frågade om han fick komma och jobba hos mig. Det fick han!
Kristian går ofta på bio och får därför gå på en del förhandsvisningar gratis. Jag sa vid något tillfälle att jag gärna följer med honom på bio någon gång och i början av veckan frågade han om jag ville följa med nu på torsdag.
Klart jag ville!
Kristians bror var också med och jag bjöd dem på lite snacks till filmen, som tack. Det visade sig att vi inte satt på samma ställe och att de inte ville ha samma saker, men en Blockbustermeny passade bra, då Kristians bror ville ha baconchips och Kristian popcorn. Ingen av dem orkade äta upp.
Filmen var otroligt bra och annorlunda! Jag brukar ju inte recensera filmer direkt, eftersom mat är beröringspunkten, men kopplingen till mat finns verkligen i filmen. Förbered Er på att bli berörda och omtumlade! Se den helt enkelt!
När jag började på Virginska mailade Kristian mig och frågade om han fick komma och jobba hos mig. Det fick han!
Kristian går ofta på bio och får därför gå på en del förhandsvisningar gratis. Jag sa vid något tillfälle att jag gärna följer med honom på bio någon gång och i början av veckan frågade han om jag ville följa med nu på torsdag.
Klart jag ville!
Kristians bror var också med och jag bjöd dem på lite snacks till filmen, som tack. Det visade sig att vi inte satt på samma ställe och att de inte ville ha samma saker, men en Blockbustermeny passade bra, då Kristians bror ville ha baconchips och Kristian popcorn. Ingen av dem orkade äta upp.
Filmen var otroligt bra och annorlunda! Jag brukar ju inte recensera filmer direkt, eftersom mat är beröringspunkten, men kopplingen till mat finns verkligen i filmen. Förbered Er på att bli berörda och omtumlade! Se den helt enkelt!
onsdag 5 december 2012
Fick ett mail
Jag fick ett mail härom dagen, som försvann i FB:s nya konstiga meddelandefunktion. Det kom från en flitig anhängare och påhejare av OS-lagets Facebooksida. Det är intressant att läsa om hur det var förr!
Jag passar på att meddela att jag har lämnat min plats i Team Swedish School-restaurants till förfogande. Jag önskar dem lycka till mot nya mål!
Hejsan Fredrik!
Lyckliga ungar som får äta på din skola! Jag blev lycklig över Skolkökslandslagets framgång i Erfurt och bubblade om det och de andra kockarnas framgångar så mycket att jag misstänker att somliga av mina fb-vänner nog blev lite less på mitt matprat.
Om du tittar in på min och min mans webbsida så finns en sidolänk till "smaskens" med bl a matprat. Det har blivit en sorts matblogg, dock ej registrerad som sådan. Skrev ju så klart om alla medaljer i mat! Er också!
www.pomdah.se
På nätet hittade jag en gång en bild av en skolmatsedel från Västerbotten 1938. Det var sådan mat jag fick när jag började småskolan 1948. Och både husmansknäckemackan med margarin och sirapslimpan m-å-s-t-e ätas upp. Kvarsittning alltså tills "Fröken" kom och hämtade mig. Stränga tanter, f.d. lottor tyckte att mejeristens dotter var bortskämd. Pappa var mejeriföreståndare på Vännäs mejeri, och mamma var duktig på att laga mat. Alla mostrar och mormor likaså, så kanske det var att vara bortskämd. Visste hur mat kan smaka! Lagad med smör.
Efter några månader med kvarsittning (ensam i stora matsalen med halväten tallrik risgrynsvälling och endast knäckemackan uppäten) och diverse samtal av föräldrar med fröken, tanterna och rektor, fick jag i fortsättningen (1½ år) cykla hem och äta. SMÖR på mackan och med föräldrarna, så även om det var sluring, netting eller bara hemlagad kalvsylta så mådde jag prima. Tursamt nog gick tanterna i pension när jag skulle börja i folkskolan och det blev yngre damer som kokade ärtsoppa och jag gav bort sirapslimpan till klasskompisar (grabbarna). Men nyponsoppan killade alltid i halsen och chokladsoppan hade skinn.
Realskolans köksor (1954-58 med två av mina klasskompisars mammor) kunde laga mat. Deras levergryta minns jag än, den var GOD. Fiskbullarna toppen.
Men maten på gymnasiet i Umeå i slutet av 50-talet och början av 60 vill jag helst glömma! Vattnig pölsa med benbitar gjorde att barnen drog i skaror till kondiset upp i backen (Berghem).
Konstfacks mat var heller inget att skriva hem om. Brottarmattor med sylt av lingontyp. Potatisplättar av pulvermos kunde innehålla spår av bacon(?) och till det den evinnerliga sylten.
När mina egna barn gick i skolan gjorde jag studiebesök en lunch när det skulle serveras fiskbullar som jag alltid gillat. Det var det mest färglösa jag nånsin sett. Sejbullar med vit sås, kokt potatis (seg) och riven vitkål. Barnets mor förfasade sig och gick hem och bakade bröd för hon anade invasion av kompisar till barnet när skolan var slut. Det stämde!
Det fanns alltid hembakat bröd under 70-talet och framåt i vårt kök. Lärde mig av Hembakningsrådet och försökte även göra surdegsbröd redan då. Har receptpärmen kvar jag fick av Sockerbolaget! Man skulle jämt tillsätta jäst, så riktig surdeg var det inte i påsarna de skickade var 14:e dag.
Nu har jag börjat baka igen. Hittat gott mjöl från Warbro kvarn och gläds varje gång vi finner något närproducerat. Se min profil om du vill. Lite matbloggning där också i fotona.
Ville egentligen bara att du ska veta att du har Sveriges alla mor- och farföräldrar bakom dig och dina kollegers kamp för bättre skolmat. Vi minns vår egen skoltid och en sådan mat får bara inte komma tillbaka!
Lycka till och mycken framgång i kommande tävlingar och uppmärksamhet om skolmatens betydelse!
hälsningar till dig och dina kollegor
Margareta Dahlin
Sollentuna
Jag passar på att meddela att jag har lämnat min plats i Team Swedish School-restaurants till förfogande. Jag önskar dem lycka till mot nya mål!
Hejsan Fredrik!
Lyckliga ungar som får äta på din skola! Jag blev lycklig över Skolkökslandslagets framgång i Erfurt och bubblade om det och de andra kockarnas framgångar så mycket att jag misstänker att somliga av mina fb-vänner nog blev lite less på mitt matprat.
Om du tittar in på min och min mans webbsida så finns en sidolänk till "smaskens" med bl a matprat. Det har blivit en sorts matblogg, dock ej registrerad som sådan. Skrev ju så klart om alla medaljer i mat! Er också!
www.pomdah.se
På nätet hittade jag en gång en bild av en skolmatsedel från Västerbotten 1938. Det var sådan mat jag fick när jag började småskolan 1948. Och både husmansknäckemackan med margarin och sirapslimpan m-å-s-t-e ätas upp. Kvarsittning alltså tills "Fröken" kom och hämtade mig. Stränga tanter, f.d. lottor tyckte att mejeristens dotter var bortskämd. Pappa var mejeriföreståndare på Vännäs mejeri, och mamma var duktig på att laga mat. Alla mostrar och mormor likaså, så kanske det var att vara bortskämd. Visste hur mat kan smaka! Lagad med smör.
Efter några månader med kvarsittning (ensam i stora matsalen med halväten tallrik risgrynsvälling och endast knäckemackan uppäten) och diverse samtal av föräldrar med fröken, tanterna och rektor, fick jag i fortsättningen (1½ år) cykla hem och äta. SMÖR på mackan och med föräldrarna, så även om det var sluring, netting eller bara hemlagad kalvsylta så mådde jag prima. Tursamt nog gick tanterna i pension när jag skulle börja i folkskolan och det blev yngre damer som kokade ärtsoppa och jag gav bort sirapslimpan till klasskompisar (grabbarna). Men nyponsoppan killade alltid i halsen och chokladsoppan hade skinn.
Realskolans köksor (1954-58 med två av mina klasskompisars mammor) kunde laga mat. Deras levergryta minns jag än, den var GOD. Fiskbullarna toppen.
Men maten på gymnasiet i Umeå i slutet av 50-talet och början av 60 vill jag helst glömma! Vattnig pölsa med benbitar gjorde att barnen drog i skaror till kondiset upp i backen (Berghem).
Konstfacks mat var heller inget att skriva hem om. Brottarmattor med sylt av lingontyp. Potatisplättar av pulvermos kunde innehålla spår av bacon(?) och till det den evinnerliga sylten.
När mina egna barn gick i skolan gjorde jag studiebesök en lunch när det skulle serveras fiskbullar som jag alltid gillat. Det var det mest färglösa jag nånsin sett. Sejbullar med vit sås, kokt potatis (seg) och riven vitkål. Barnets mor förfasade sig och gick hem och bakade bröd för hon anade invasion av kompisar till barnet när skolan var slut. Det stämde!
Det fanns alltid hembakat bröd under 70-talet och framåt i vårt kök. Lärde mig av Hembakningsrådet och försökte även göra surdegsbröd redan då. Har receptpärmen kvar jag fick av Sockerbolaget! Man skulle jämt tillsätta jäst, så riktig surdeg var det inte i påsarna de skickade var 14:e dag.
Nu har jag börjat baka igen. Hittat gott mjöl från Warbro kvarn och gläds varje gång vi finner något närproducerat. Se min profil om du vill. Lite matbloggning där också i fotona.
Ville egentligen bara att du ska veta att du har Sveriges alla mor- och farföräldrar bakom dig och dina kollegers kamp för bättre skolmat. Vi minns vår egen skoltid och en sådan mat får bara inte komma tillbaka!
Lycka till och mycken framgång i kommande tävlingar och uppmärksamhet om skolmatens betydelse!
hälsningar till dig och dina kollegor
Margareta Dahlin
Sollentuna
tisdag 4 december 2012
Sesampanerad kyckling med plommonkeso
Två stora kycklingfiléer, delade i skivor
Sesamfrö ca 1 dl
Cocosflingor ca 0,5 dl
Ägg 1 st
Röd curry 1 tsk
Olja (använde en smaksatt med chili och vitlök)
Keso ca 2 dl
Plommon 3-4 st
Baksamicovinäger
Chilikrydda, några drag (har i kvarn)
Skär plommonen i små tärningar och blanda med vinägern och chilin, sen med keson. Har du plommonsås så passar det bra med ngn tesked i.
Vispa upp ägget med curryn. Panera kycklingen först i ägg och sen sesamfrö/cocos. Hetta upp rätt mycket olja i en stekpanna och fritera/stek på båda sidor tills de fått färg. Baka klart i ugnen. Servera med wokade grönsaker, nudlar eller tex matkorn.
Sesamfrö ca 1 dl
Cocosflingor ca 0,5 dl
Ägg 1 st
Röd curry 1 tsk
Olja (använde en smaksatt med chili och vitlök)
Keso ca 2 dl
Plommon 3-4 st
Baksamicovinäger
Chilikrydda, några drag (har i kvarn)
Skär plommonen i små tärningar och blanda med vinägern och chilin, sen med keson. Har du plommonsås så passar det bra med ngn tesked i.
Vispa upp ägget med curryn. Panera kycklingen först i ägg och sen sesamfrö/cocos. Hetta upp rätt mycket olja i en stekpanna och fritera/stek på båda sidor tills de fått färg. Baka klart i ugnen. Servera med wokade grönsaker, nudlar eller tex matkorn.
torsdag 29 november 2012
Vilken soppa
Som tidigare nämnt, jobbar vi mer och mer mot modellen med öppna och flexibla matsedlar. Jag skriver allt som oftast bara ut en rätt, oftast utan fläsk, eftersom vi alltid ska ha en sådan - och en vegetarisk, även det något vi måste ha (vilket jag tycker är bra!).
För vissa låter det fullt normalt med två rätter och det är det, men vi ska egentligen ha tre alternativ. Det har vi ju också, ofta fyra eller fem rätter tom, men till skillnad från de andra gymnasierna i Örebro, så har vi inte skrivit ut den/dem.
På så sätt kan vi vara mer flexibla i vårt menyskapande, kanske laga mat sin önskats av elever, mat vi tycker skulle vara kul att laga eller testa, eller rätter som byggs av rester. Med rester menar jag inte mat som varit ute på buffén såklart, men väl mat som kan ha tillagats men kylts rätt snart, eftersom den inte gått åt. Oftast handlar det dock om de där 10 kg rimmad fisk som aldrig ångades av, eller köttfärsen som blev över, kyldes och sen gjordes om till Mexicansk pastagratäng. Har vi tur lyckas vi ha så mycket i frysen att vi kan göra riktig pyttipanna. Som det ska vara! Sådana rätter kallar vi för extrarätter och de kan ta slut. Precis som andra skolor gör.
Har fö aldrig förstått konceptet med färdig pytt från frysdisken. Det är ju en resträtt! Fast iof så är det väl rester som industrin får över och säljer för att öka på marginalerna?
Idag hade vi en morotssoppa, gjord på ekologiska morötter från Källsprång. De kokades med färsk potatis och lök och smaksattes med ingefära, sambal oelek och ajvar, samt citron. Vi rundade av med gräddmjölk och BEAT, för att öka näringsinnehållet. Riktigt gott tycker jag!
Två andra soppor serverades också: en krämig tomatsoppa, med parmesan, resterna från Caponatan alltså och en härlig fisksoppa med färska grönsaker i, såklart gårdagens fisk och sås som kom till användning där.
Fisksoppan och tomatsoppan tog slut. Morotssoppan var visst för farlig....
Gott, hembakt bröd och tre spreads att ha till, varav två baserade på bönor serverades också.
Jag tycker att detta är ett alldeles utmärkt sätt att jobba på, som minskar svinn och kostnader och samtidigt skapar rum för kreativitet.
Imorgon kör vi grekisk köttfärslimpa med närproducerat kött, 30% BEAT och oliver, feta samt soltorkade tomater. Till det serveras tzatziki med bönor i, tomatsky smaksatt med färsk salvia och matkorn. Det vegetariska alternativet är paprika fylld med en grönsaks -& bönröra med feta... Och några resträtter. Kom å äääääät!
För vissa låter det fullt normalt med två rätter och det är det, men vi ska egentligen ha tre alternativ. Det har vi ju också, ofta fyra eller fem rätter tom, men till skillnad från de andra gymnasierna i Örebro, så har vi inte skrivit ut den/dem.
På så sätt kan vi vara mer flexibla i vårt menyskapande, kanske laga mat sin önskats av elever, mat vi tycker skulle vara kul att laga eller testa, eller rätter som byggs av rester. Med rester menar jag inte mat som varit ute på buffén såklart, men väl mat som kan ha tillagats men kylts rätt snart, eftersom den inte gått åt. Oftast handlar det dock om de där 10 kg rimmad fisk som aldrig ångades av, eller köttfärsen som blev över, kyldes och sen gjordes om till Mexicansk pastagratäng. Har vi tur lyckas vi ha så mycket i frysen att vi kan göra riktig pyttipanna. Som det ska vara! Sådana rätter kallar vi för extrarätter och de kan ta slut. Precis som andra skolor gör.
Har fö aldrig förstått konceptet med färdig pytt från frysdisken. Det är ju en resträtt! Fast iof så är det väl rester som industrin får över och säljer för att öka på marginalerna?
Idag hade vi en morotssoppa, gjord på ekologiska morötter från Källsprång. De kokades med färsk potatis och lök och smaksattes med ingefära, sambal oelek och ajvar, samt citron. Vi rundade av med gräddmjölk och BEAT, för att öka näringsinnehållet. Riktigt gott tycker jag!
Två andra soppor serverades också: en krämig tomatsoppa, med parmesan, resterna från Caponatan alltså och en härlig fisksoppa med färska grönsaker i, såklart gårdagens fisk och sås som kom till användning där.
Fisksoppan och tomatsoppan tog slut. Morotssoppan var visst för farlig....
Gott, hembakt bröd och tre spreads att ha till, varav två baserade på bönor serverades också.
Jag tycker att detta är ett alldeles utmärkt sätt att jobba på, som minskar svinn och kostnader och samtidigt skapar rum för kreativitet.
Imorgon kör vi grekisk köttfärslimpa med närproducerat kött, 30% BEAT och oliver, feta samt soltorkade tomater. Till det serveras tzatziki med bönor i, tomatsky smaksatt med färsk salvia och matkorn. Det vegetariska alternativet är paprika fylld med en grönsaks -& bönröra med feta... Och några resträtter. Kom å äääääät!
måndag 26 november 2012
Ups n downs
Dagen började med en lång promenad till jobbet, sänkte min tid från 41 minuter till 37, så det var ju skönt.
Tråkigt nog var en personal fortfarande sjuk och ytterligare en meddelade att denne blir hemma med sjukt barn. Då vi förberett bra redan i fredags har allt gått som smort. Tråkigt var också att de 250 port julköttbullar vi förberett och stoppat in i chill- blastern på fredag em bara var att kasta! Tydligen hade det varit någon tillställning på kvällen och nogranna människor hade låst upp till mitt kontor och slagit av huvudströmmen, eftersom "så har vi ju alltid gjort"....sånär som på de 2 senaste åren, då alltså. Chillblastern går såklart på den kretsen, så ja, ni förstår. Mycket ledsamt....
Kul var att 260 kg potatis har gått ut och en jäkla massa röror. Vi hade laddat med 110 liter kycklingröra, dvs 12 9- liters kantiner, 4-5 kantiner tonfiskröra och nästan 4 med keso och soltorkad tomat och basilika. Vi gjorde någon kantin med en extraröra också; het oströra med tacosmak. Helt OK kan jag tycka.
Efter ca 20 minuter fick vi ta beslutet om att ta undan ett par kantiner kycklingröra till idrottsorigrammet, som alltid äter sent och ofta drabbas av att någon rätt kan vara slut. Tror ändå att de allra flesta fick.
Roligt också att vi hade besök av White Guide Junior imorse, rätt tidigt, så vi ställde fram sallader illa kvickt och fixade så hon kunde smaka på allt, trots att det var nästan en timma innan vi öppnade. Jag har inte skickat in någon ansökan, vilket betyder att vi blivit nominerade, så det känns ju kul. Enligt henne är vi iom det en av Sveriges bästa, men jag har ingen aning. Vi hoppas på det bästa, så får tiden utvisa hur långt vår bakade potatis räckte!
Så nu har jag stått i cafeet över lunchen och det är dags att få lite kontorstid. Imorgon är det bl.a. Köttfärssås, med BEAT och malda morötter, samt en caponatasås, inspirerad av Husmor Lisa. Men det har vi ju såklart förberett redan....
Tråkigt nog var en personal fortfarande sjuk och ytterligare en meddelade att denne blir hemma med sjukt barn. Då vi förberett bra redan i fredags har allt gått som smort. Tråkigt var också att de 250 port julköttbullar vi förberett och stoppat in i chill- blastern på fredag em bara var att kasta! Tydligen hade det varit någon tillställning på kvällen och nogranna människor hade låst upp till mitt kontor och slagit av huvudströmmen, eftersom "så har vi ju alltid gjort"....sånär som på de 2 senaste åren, då alltså. Chillblastern går såklart på den kretsen, så ja, ni förstår. Mycket ledsamt....
Kul var att 260 kg potatis har gått ut och en jäkla massa röror. Vi hade laddat med 110 liter kycklingröra, dvs 12 9- liters kantiner, 4-5 kantiner tonfiskröra och nästan 4 med keso och soltorkad tomat och basilika. Vi gjorde någon kantin med en extraröra också; het oströra med tacosmak. Helt OK kan jag tycka.
Efter ca 20 minuter fick vi ta beslutet om att ta undan ett par kantiner kycklingröra till idrottsorigrammet, som alltid äter sent och ofta drabbas av att någon rätt kan vara slut. Tror ändå att de allra flesta fick.
Roligt också att vi hade besök av White Guide Junior imorse, rätt tidigt, så vi ställde fram sallader illa kvickt och fixade så hon kunde smaka på allt, trots att det var nästan en timma innan vi öppnade. Jag har inte skickat in någon ansökan, vilket betyder att vi blivit nominerade, så det känns ju kul. Enligt henne är vi iom det en av Sveriges bästa, men jag har ingen aning. Vi hoppas på det bästa, så får tiden utvisa hur långt vår bakade potatis räckte!
Så nu har jag stått i cafeet över lunchen och det är dags att få lite kontorstid. Imorgon är det bl.a. Köttfärssås, med BEAT och malda morötter, samt en caponatasås, inspirerad av Husmor Lisa. Men det har vi ju såklart förberett redan....
söndag 25 november 2012
Pulled Pork på rimmad lägg
Rimmad fläsklägg med ben en normalstor
Chipotlepulver 2 msk
Paprikapulver 2 msk
Cacaopulver 2 msk
Oregano 2 tsk
Timjan 2 tsk
Ingefära 1 tsk
Vitlök 5 klyftor
Gul lök 2 st
Stjälkselleri 3 st
Röd paprika 1 st
Julmust eller cola 3 dl
Ljus öl 0,5 L
Råsocker
Salt
Blanda kryddorna. Gnid in i köttet. Nu kan du antingen marinera i detta i en påse ett par dagar eller börja laga på en gång;
Bryn köttet runt om i olja. Har du en stor gjutjärnsgryta med lock tar du den, om inte, bryn i stekpanna och lägg sen köttet i en ugnsform med folie eller lock på. Grovhacka alla grönsaker och lägg i formen. Häll på dryckerna. Skjuts in i ugnen på 125 grader minst 8 timmar!
Under tiden kan du roa dig med att baka tortilla i stekpanna eller köpa färdiga. Väljer du att gå till affären, så passa på att köpa sallad, röd lök, mer paprika, tomat, majskorn, avocado, lime, lagrad ost och matlagningsyoghurt. Till exempel!
Grönsakerna finstrimlar, alt hackar du.
När köttet är klart, så att det faller sönder, rensar du bort benen och svålen (den kan vara kvar, för all del, men bör kanske hackas då) fortsätter koka på spisen. Koka ihop massan under omrörning och smaka av med socker och salt. Vid ser servering gör du en liten taco/tortilla med fräscha grönsaker, yoghurt och lite färskpressad lime direkt på köttet- gudomligt gott!
I sin enklaste form med bara avokado och lime fungerar det nästan ännu bättre. (Man kan variera sig och äta köttet som en hamburgare, med god BBQ- sås på också).
Du kommer aldrig äta tacos med köttfärs igen!
Chipotlepulver 2 msk
Paprikapulver 2 msk
Cacaopulver 2 msk
Oregano 2 tsk
Timjan 2 tsk
Ingefära 1 tsk
Vitlök 5 klyftor
Gul lök 2 st
Stjälkselleri 3 st
Röd paprika 1 st
Julmust eller cola 3 dl
Ljus öl 0,5 L
Råsocker
Salt
Blanda kryddorna. Gnid in i köttet. Nu kan du antingen marinera i detta i en påse ett par dagar eller börja laga på en gång;
Bryn köttet runt om i olja. Har du en stor gjutjärnsgryta med lock tar du den, om inte, bryn i stekpanna och lägg sen köttet i en ugnsform med folie eller lock på. Grovhacka alla grönsaker och lägg i formen. Häll på dryckerna. Skjuts in i ugnen på 125 grader minst 8 timmar!
Under tiden kan du roa dig med att baka tortilla i stekpanna eller köpa färdiga. Väljer du att gå till affären, så passa på att köpa sallad, röd lök, mer paprika, tomat, majskorn, avocado, lime, lagrad ost och matlagningsyoghurt. Till exempel!
Grönsakerna finstrimlar, alt hackar du.
När köttet är klart, så att det faller sönder, rensar du bort benen och svålen (den kan vara kvar, för all del, men bör kanske hackas då) fortsätter koka på spisen. Koka ihop massan under omrörning och smaka av med socker och salt. Vid ser servering gör du en liten taco/tortilla med fräscha grönsaker, yoghurt och lite färskpressad lime direkt på köttet- gudomligt gott!
I sin enklaste form med bara avokado och lime fungerar det nästan ännu bättre. (Man kan variera sig och äta köttet som en hamburgare, med god BBQ- sås på också).
Du kommer aldrig äta tacos med köttfärs igen!
måndag 19 november 2012
Sjukt bra
Tja, jag gick hem förra torsdagen. Mitt i ett möte, faktiskt. Min förklaring för den något överraskade personen jag kallat till mötet var sanningen: "Du, jag är ledsen, men jag måste nog gå nu, annars kräks jag kanske på dej!"
Det gjorde jag inte. Inte på jobbet och inte i bilen hem, vilket jag hade många tvångstankar kring, men sen.
Det kom akut och jag hade inga känningar av det innan, eller efter, förutom enorm trötthet och en huvudvärk från helvetet. Så jag tror inte jag var magsjuk ens, kanske bara var trött. Jag vet inte, men självklart var jag hemma även på fredagen, utifall att.
Just på fredagen serverade vi egengjorda persiljejärpar med 30% BEAT i, med gräddsås, inlagd gurka och potatismos. Moträtten var något så skojigt som grillkorv, med mos och det röda guldet. Just korv med mos är en rätt som eleverna röstar fram som "en måste ha ketchup till"-rätt, vilket jag tycka är vettigt.
Man kan säga att järparna fick sig en match om vilken rätt som skulle gå mest. Ärligt talat vet jag inte. Men det gick 16 bleck järpar med 40 järpar à ca 70 gram styck, dvs 640 stycken! Så många, när det röda guldet är motståndare (jo, jag inser att det kom en och annan skvätt även på järparna....), känns som en seger för hemlagat och för miljön, bönor och hälsa. Faktiskt!
Under samma vecka har vi använt BEAT i potatis-& purjolökssoppa, fetaostspread till brödet och när några kilo inte gått åt, så blandade Anki ned det i potatismoset! Precis så som man ska använda det! Ingen märkte något och för den oinvigde så kan jag berätta att vi mäter framgång i tystnad hos oss. Dvs om maten äts upp och ingen gör några direkta åthävor, så är det ett bra betyg. Annat är vi inte så bortskämda med.
Den här veckan kommer BEAT ersätta en del köttfärs i moussakan och en del grädde i tomatsoppan och samtidigt göra maten nyttigare och bättre för miljön.
Idag var jag i Rådhuset och fick lite uppmärksamhet, tillsammans med paraolympicsdeltagare och deltagare från OS i London. OS som OS verkar politikerna här i Örebro tycka. Trevligt tycker jag! Kul att lyssna på deras historier, hur mycket de tränar och på något konstigt sätt kom mycket av samtalen att handla om kost. Den kvinnliga fotbollsspelaren (jag är helt värdelös på sånt, så jag kommer tyvärr inte ihåg vad hon heter), undrade om jag lagat mat i OS- byn, för den matsalen var minsann inte mycket att hänga i julgranen. Jag förklarade att då var inte fallet. Hon berättade också om hur de hade haft en egen kock (låter som ett roligt jobb fö) med sig under VM, vilket givit strålande resultat. Normalt sett brukar de gå ned några kilo under ett mästerskap, men inte denna gången och alla var mindre trötta och återhämtade sig bättre. Kosten är oerhört viktig för resultatet alltså! Ingen nyhet direkt, men trots det verkar många inte vilja förstå att prefabricerad mat, av dålig kvalitet ska väl inflikas, inte ger lika bra resultat som hemlagad mat, av bra kvalitet.
En annan kille, som tog brons i pingis, pluggade på restauranglinjen i Arboga och funderade på att läsa till dietist mot träning, något jag verkligen rekommenderade. Jag bjöd såklart in honom att hälsa på och göra lite praktik om han ville.
Så, både sjukt och sjukt bra, mao....
Det gjorde jag inte. Inte på jobbet och inte i bilen hem, vilket jag hade många tvångstankar kring, men sen.
Det kom akut och jag hade inga känningar av det innan, eller efter, förutom enorm trötthet och en huvudvärk från helvetet. Så jag tror inte jag var magsjuk ens, kanske bara var trött. Jag vet inte, men självklart var jag hemma även på fredagen, utifall att.
Just på fredagen serverade vi egengjorda persiljejärpar med 30% BEAT i, med gräddsås, inlagd gurka och potatismos. Moträtten var något så skojigt som grillkorv, med mos och det röda guldet. Just korv med mos är en rätt som eleverna röstar fram som "en måste ha ketchup till"-rätt, vilket jag tycka är vettigt.
Man kan säga att järparna fick sig en match om vilken rätt som skulle gå mest. Ärligt talat vet jag inte. Men det gick 16 bleck järpar med 40 järpar à ca 70 gram styck, dvs 640 stycken! Så många, när det röda guldet är motståndare (jo, jag inser att det kom en och annan skvätt även på järparna....), känns som en seger för hemlagat och för miljön, bönor och hälsa. Faktiskt!
Under samma vecka har vi använt BEAT i potatis-& purjolökssoppa, fetaostspread till brödet och när några kilo inte gått åt, så blandade Anki ned det i potatismoset! Precis så som man ska använda det! Ingen märkte något och för den oinvigde så kan jag berätta att vi mäter framgång i tystnad hos oss. Dvs om maten äts upp och ingen gör några direkta åthävor, så är det ett bra betyg. Annat är vi inte så bortskämda med.
Den här veckan kommer BEAT ersätta en del köttfärs i moussakan och en del grädde i tomatsoppan och samtidigt göra maten nyttigare och bättre för miljön.
Idag var jag i Rådhuset och fick lite uppmärksamhet, tillsammans med paraolympicsdeltagare och deltagare från OS i London. OS som OS verkar politikerna här i Örebro tycka. Trevligt tycker jag! Kul att lyssna på deras historier, hur mycket de tränar och på något konstigt sätt kom mycket av samtalen att handla om kost. Den kvinnliga fotbollsspelaren (jag är helt värdelös på sånt, så jag kommer tyvärr inte ihåg vad hon heter), undrade om jag lagat mat i OS- byn, för den matsalen var minsann inte mycket att hänga i julgranen. Jag förklarade att då var inte fallet. Hon berättade också om hur de hade haft en egen kock (låter som ett roligt jobb fö) med sig under VM, vilket givit strålande resultat. Normalt sett brukar de gå ned några kilo under ett mästerskap, men inte denna gången och alla var mindre trötta och återhämtade sig bättre. Kosten är oerhört viktig för resultatet alltså! Ingen nyhet direkt, men trots det verkar många inte vilja förstå att prefabricerad mat, av dålig kvalitet ska väl inflikas, inte ger lika bra resultat som hemlagad mat, av bra kvalitet.
En annan kille, som tog brons i pingis, pluggade på restauranglinjen i Arboga och funderade på att läsa till dietist mot träning, något jag verkligen rekommenderade. Jag bjöd såklart in honom att hälsa på och göra lite praktik om han ville.
Så, både sjukt och sjukt bra, mao....
lördag 17 november 2012
tisdag 6 november 2012
Utveckling del III
Vi skriker efter mer kött och planeten skriker på hjälp!
Nja, jag ska inte snurra in mig i allt för mycket detaljer och fakta kring miljöförstörelse och hållbar livsstil. Kan tänka mig att det skulle vara allt för lätt att sparka till bollen jag lagt upp fint på volley både till höger och vänster då. Jag kör bil till jobbet ibland, speciellt när det är regnigt och jävligt ute och jag bara vet hur jobbigt min son tycker att det är att behöva cykla 2 km längre än förr till skolan. Jag har valt livsmedel i butiken ibland pga priset, speciellt när månaden inte är slut, men lönen snart är det, fast jag nog har en bortskämt bra ekonomi egentligen. Jag kan inte alla siffror och argument för - eller emot det ena och det tredje, vad gäller hållbarhet, ekologiska fördelar eller nackdelar. Det är liksom en djungel.
Men jag och min sambo ställer om vår kost varefter. Vi köper mindre kött, från icke hållbara uppfödare och äter mer grönsaker och vi äter mer och mer baljväxter. Vi har mindre problem med det under de barnfria veckorna, dvs med mer baljväxter och matkorn istället för ris etc. Vi köper faitradekaffe från ekologiska odlingar och finns det dito bananer och vi bara måste ha bananer, ja då är det sådana vi köper. Ekologisk mjölk, Bregott etc är ett naturligt val. För det mesta är det något ekologiskt med i kassen.
Vi försöker tänka på sånt helt enkelt och vi sopsorterar, riktigt bra, någon påse i botten på kärlen blir det varannan vecka, men inte mer.
Vi är inte skitbra på det, men vi försöker. Samma gäller väl på jobbet, även där skulle man kunna prata om att det är enklare på de barnfria veckorna, om det nu fanns några sådana. Man får balansera helt enkelt.
I jakten på att minska köttkonsumtionen har vi testat olika sätt, att laga bra mat med bra näringsvärde, men ändå minska på köttinnehållet. Vi har ett stort salladsbord, som är det första våra gäster möts av och vi serverar matkorn ibland -ibland ris blandat med matkorn. Den vegetariska rätten, som vi serverar varje dag är heller inget nödvändigt ont som vi bara hafsar ihop, utan tvärtom något vi lägger tid på.
Så vi försöker.
Enligt devisen; "Om man kan snacka hockey, så måste man vara beredd att spela också", så har jag börjat jobba lite med skaparen av BEAT, Anna-Kajsa Lidell. Mitt uppdrag är att vara med och försöka ta fram en så bra veganbiff, med BEAT som utgångspunkt, som möjligt. Det är lite klurigt, när man ska ta saker som ekologiskt, ursprung, allergener och näringsvärde, samtidigt som smaken och konsistensen skall vara så bra det bara går. Inte omöjligt, men klurigt.
Jag har också köpt en del av de olika BEAT-produkterna som vi nu kommer använda i en del maträtter. Jag har haft produkterna hemma och testat på lika sätt i matlagningen och känner att jag har förtroende för dem och koll på hur jag skall nyttja dess bra sidor. Så pass mycket förtroende att jag som sagt serverat min egen familj och vänner detta. Fattas bara annat!
Det känns bra att kunna säga att BEAT inte är utfyllnad, utan snarare berikning. Berikning av näringsämnen vi i Sverige ligger lite under rekommendationerna på, men även ett mervärde i att miljön och därmed vi alla har något att tjäna på det. Läs mer om BEAT här:
Mest spännande skall bli att se om jag får några reaktioner från gästerna, eller om de inte märker något. Det senare är ju att föredra....(ps. ingen av våra gäster har meddelat någon baljväxtallergi och skulle de ha gjort det, så skulle de ju få specialkost ds)
Nja, jag ska inte snurra in mig i allt för mycket detaljer och fakta kring miljöförstörelse och hållbar livsstil. Kan tänka mig att det skulle vara allt för lätt att sparka till bollen jag lagt upp fint på volley både till höger och vänster då. Jag kör bil till jobbet ibland, speciellt när det är regnigt och jävligt ute och jag bara vet hur jobbigt min son tycker att det är att behöva cykla 2 km längre än förr till skolan. Jag har valt livsmedel i butiken ibland pga priset, speciellt när månaden inte är slut, men lönen snart är det, fast jag nog har en bortskämt bra ekonomi egentligen. Jag kan inte alla siffror och argument för - eller emot det ena och det tredje, vad gäller hållbarhet, ekologiska fördelar eller nackdelar. Det är liksom en djungel.
Men jag och min sambo ställer om vår kost varefter. Vi köper mindre kött, från icke hållbara uppfödare och äter mer grönsaker och vi äter mer och mer baljväxter. Vi har mindre problem med det under de barnfria veckorna, dvs med mer baljväxter och matkorn istället för ris etc. Vi köper faitradekaffe från ekologiska odlingar och finns det dito bananer och vi bara måste ha bananer, ja då är det sådana vi köper. Ekologisk mjölk, Bregott etc är ett naturligt val. För det mesta är det något ekologiskt med i kassen.
Vi försöker tänka på sånt helt enkelt och vi sopsorterar, riktigt bra, någon påse i botten på kärlen blir det varannan vecka, men inte mer.
Vi är inte skitbra på det, men vi försöker. Samma gäller väl på jobbet, även där skulle man kunna prata om att det är enklare på de barnfria veckorna, om det nu fanns några sådana. Man får balansera helt enkelt.
I jakten på att minska köttkonsumtionen har vi testat olika sätt, att laga bra mat med bra näringsvärde, men ändå minska på köttinnehållet. Vi har ett stort salladsbord, som är det första våra gäster möts av och vi serverar matkorn ibland -ibland ris blandat med matkorn. Den vegetariska rätten, som vi serverar varje dag är heller inget nödvändigt ont som vi bara hafsar ihop, utan tvärtom något vi lägger tid på.
Så vi försöker.
Enligt devisen; "Om man kan snacka hockey, så måste man vara beredd att spela också", så har jag börjat jobba lite med skaparen av BEAT, Anna-Kajsa Lidell. Mitt uppdrag är att vara med och försöka ta fram en så bra veganbiff, med BEAT som utgångspunkt, som möjligt. Det är lite klurigt, när man ska ta saker som ekologiskt, ursprung, allergener och näringsvärde, samtidigt som smaken och konsistensen skall vara så bra det bara går. Inte omöjligt, men klurigt.
Jag har också köpt en del av de olika BEAT-produkterna som vi nu kommer använda i en del maträtter. Jag har haft produkterna hemma och testat på lika sätt i matlagningen och känner att jag har förtroende för dem och koll på hur jag skall nyttja dess bra sidor. Så pass mycket förtroende att jag som sagt serverat min egen familj och vänner detta. Fattas bara annat!
Det känns bra att kunna säga att BEAT inte är utfyllnad, utan snarare berikning. Berikning av näringsämnen vi i Sverige ligger lite under rekommendationerna på, men även ett mervärde i att miljön och därmed vi alla har något att tjäna på det. Läs mer om BEAT här:
Mest spännande skall bli att se om jag får några reaktioner från gästerna, eller om de inte märker något. Det senare är ju att föredra....(ps. ingen av våra gäster har meddelat någon baljväxtallergi och skulle de ha gjort det, så skulle de ju få specialkost ds)
måndag 5 november 2012
Ölandstok och bara tok överlag
I veckan kunde vi läsa om att asylsökande barn inte fick äta mat i skolan de går i. Det finns många förklaringar till detta. Från politikerhåll menar man att de redan fått bidrag för mat och att det därför skulle bli dubbelt bidrag om de får gratis mat i skolan också.
Jag tror jag skulle bli av med en del gäster om de, vars föräldrar har bidrag i någon form (säkert välförtjänta sådana utgår jag från), inte fick äta i skolan. Dvs en idiotisk föklaring. OM man nu anser sig ha löst problemet på detta sätt, pga platsbrist i skolan, så är det ju ytterligare ett sätt att segregera folk. Det känns inte som en modern lösning
Från den extrema högerns håll menar man att det inte får plats mer barn i den aktuella skolan och att de bara har 30 sekunder hem och att vi därför överdriver. De anser att vår reaktion är överdriven och att vi bör nära rädslan för muslimskt världsherravälde (se kommentarer i Mickes blogg).
Om det kan man TYCKA precis vad man vill, men lagen säger att ALLA barn som går i skolan har rätt till skolmat - inga undantag anges. Så även det är en idiotisk förklaring. (Lag 1997:1212 kapitel 4 paragraf 4 a).
Japp; skolmat ÄR en förmån, men det är också en rättighet!
Att detta helt plötsligt blir en rasdebatt är väl inte så förvånande, men ATT det blir det tyder mest på människors vilja att vinkla nyheter till ett håll som passar dem och deras syften bäst. Att svenska barn, såväl som barn med invandrarbakgrund, båda har bidrag och har samma rättigheter, oavsett både bidrag och nationell härkomst, är det som borde vara väsentligt. Resten är åsikter och känslor.
Rädslor till och med.
Här är brevet som publicerades på DN:s websida
"Vi är många runt om i Sverige, som upprörts över det faktum, att de asylsökande barnen på Öland inte erbjuds skollunch.
Orsakerna till detta är många, enligt Lars Bylund och de andra politikerna på Öland.
Med elever från främmande kulturer kan det vara svårt att tillgodose matbehoven i skolan. Det säger två ledande öländska politiker till DN.se med anledning av att asylsökande barn inte får mat i skolan.
Ett annat citat som jag finner mycket märkligt, kommer från Birger Palm (S), som är 2:e vice ordförande i kommunfullmäktige i Borgholm.
'Jag har inte satt mig in i ärendet, men de har en peng för mat sägs det. Det kan inte vara lätt att tillgodose matbehoven när den ene vill ha nöt, den andre lamm och den tredje vegetariskt', sa han i en intervju på DN.se.
Detta är för mig helt verklighetsfrämmande, och det låter i mina öron som om Öland lever helt isolerade från övriga Sverige.
På den skolan jag arbetar, Annerstaskolan i Huddinge, serverar vi dagligen 1100 portioner till 34 nationaliteter och av dessa är 70 % muslimer. Jag ser inget problem med detta, utan ser det snarare som en spegling av det nya svenska samhället som det ser ut idag. Vi serverar dagligen två huvudrätter, en vegetarisk rätt samt dagens soppa. Genom flera alternativ kan alla äta. Är det så svårt. Om man inte kan tillhandahålla flera alternativ i skollunchen än ett, bör man kanske se över hela sin skolmåltid, och hur den ser ut.
Nästa veka ursäkt låter som följer:
'De får ersättning för mat av staten och då kan jag känna att man måste titta över bidraget för mat så att man inte får bidrag för dubbla luncher', säger Lars Bylund.
Vad Lars Bylund här säger, är med andra ord, att alla i Sverige som uppbär någon form av statligt bidrag, inte skall ha rätt till gratis skollunch till sina barn. Det är ju kontentan i budskapet.
Vi som står bakom detta brev. Som anser att gratis skolmat till ALLA är en grundläggande rättighet i vårt svenska samhälle, uppmanar Öland att tänka om. Dessa ursäkter pekar åt människoförakt, ansvarslöshet och bristande respekt mot barn i allmänhet. Dessutom visar det på en väldig okunskap, som gör att man undrar i vilken verklighet dessa politiker lever. Att man inte förstår att måltiden inte enbart handlar om att tillgodose näringsbehov och mättnad. Att i en gemenskap få dela en måltid har högre värden. Det är just under måltiden som de viktigaste mötena ske. Det handlar om social samvaro. Det handlar om att ge dessa barn chansen att umgås med andra barn under måltiden. Måltiden i ett socialt sammanhang. Hur skall vi någonsin kunna integrera dessa barn i vårt samhälle om vi redan genom skollunchen lär dom känna utanförskap.
Ge de asylsökande barnen en fullvärdig skollunch. Det är deras rättighet, och kommunens skyldighet, att se till att detta blir verklighet."
Jag tror jag skulle bli av med en del gäster om de, vars föräldrar har bidrag i någon form (säkert välförtjänta sådana utgår jag från), inte fick äta i skolan. Dvs en idiotisk föklaring. OM man nu anser sig ha löst problemet på detta sätt, pga platsbrist i skolan, så är det ju ytterligare ett sätt att segregera folk. Det känns inte som en modern lösning
Från den extrema högerns håll menar man att det inte får plats mer barn i den aktuella skolan och att de bara har 30 sekunder hem och att vi därför överdriver. De anser att vår reaktion är överdriven och att vi bör nära rädslan för muslimskt världsherravälde (se kommentarer i Mickes blogg).
Om det kan man TYCKA precis vad man vill, men lagen säger att ALLA barn som går i skolan har rätt till skolmat - inga undantag anges. Så även det är en idiotisk förklaring. (Lag 1997:1212 kapitel 4 paragraf 4 a).
Japp; skolmat ÄR en förmån, men det är också en rättighet!
Att detta helt plötsligt blir en rasdebatt är väl inte så förvånande, men ATT det blir det tyder mest på människors vilja att vinkla nyheter till ett håll som passar dem och deras syften bäst. Att svenska barn, såväl som barn med invandrarbakgrund, båda har bidrag och har samma rättigheter, oavsett både bidrag och nationell härkomst, är det som borde vara väsentligt. Resten är åsikter och känslor.
Rädslor till och med.
Här är brevet som publicerades på DN:s websida
"Vi är många runt om i Sverige, som upprörts över det faktum, att de asylsökande barnen på Öland inte erbjuds skollunch.
Orsakerna till detta är många, enligt Lars Bylund och de andra politikerna på Öland.
Med elever från främmande kulturer kan det vara svårt att tillgodose matbehoven i skolan. Det säger två ledande öländska politiker till DN.se med anledning av att asylsökande barn inte får mat i skolan.
Ett annat citat som jag finner mycket märkligt, kommer från Birger Palm (S), som är 2:e vice ordförande i kommunfullmäktige i Borgholm.
'Jag har inte satt mig in i ärendet, men de har en peng för mat sägs det. Det kan inte vara lätt att tillgodose matbehoven när den ene vill ha nöt, den andre lamm och den tredje vegetariskt', sa han i en intervju på DN.se.
Detta är för mig helt verklighetsfrämmande, och det låter i mina öron som om Öland lever helt isolerade från övriga Sverige.
På den skolan jag arbetar, Annerstaskolan i Huddinge, serverar vi dagligen 1100 portioner till 34 nationaliteter och av dessa är 70 % muslimer. Jag ser inget problem med detta, utan ser det snarare som en spegling av det nya svenska samhället som det ser ut idag. Vi serverar dagligen två huvudrätter, en vegetarisk rätt samt dagens soppa. Genom flera alternativ kan alla äta. Är det så svårt. Om man inte kan tillhandahålla flera alternativ i skollunchen än ett, bör man kanske se över hela sin skolmåltid, och hur den ser ut.
Nästa veka ursäkt låter som följer:
'De får ersättning för mat av staten och då kan jag känna att man måste titta över bidraget för mat så att man inte får bidrag för dubbla luncher', säger Lars Bylund.
Vad Lars Bylund här säger, är med andra ord, att alla i Sverige som uppbär någon form av statligt bidrag, inte skall ha rätt till gratis skollunch till sina barn. Det är ju kontentan i budskapet.
Vi som står bakom detta brev. Som anser att gratis skolmat till ALLA är en grundläggande rättighet i vårt svenska samhälle, uppmanar Öland att tänka om. Dessa ursäkter pekar åt människoförakt, ansvarslöshet och bristande respekt mot barn i allmänhet. Dessutom visar det på en väldig okunskap, som gör att man undrar i vilken verklighet dessa politiker lever. Att man inte förstår att måltiden inte enbart handlar om att tillgodose näringsbehov och mättnad. Att i en gemenskap få dela en måltid har högre värden. Det är just under måltiden som de viktigaste mötena ske. Det handlar om social samvaro. Det handlar om att ge dessa barn chansen att umgås med andra barn under måltiden. Måltiden i ett socialt sammanhang. Hur skall vi någonsin kunna integrera dessa barn i vårt samhälle om vi redan genom skollunchen lär dom känna utanförskap.
Ge de asylsökande barnen en fullvärdig skollunch. Det är deras rättighet, och kommunens skyldighet, att se till att detta blir verklighet."
fredag 2 november 2012
Utveckling, del II
Alla som försökt och kanske lyckats föra utvecklingen framåt, har varit ganska ensamma till en början. De har setts som tossiga och kanske rent av galna av andra.
Framförallt har de nog setts som obekväma.
Jag har under min tid i skolköksvärlden sett många saker som jag skulle vilja ändra på och en massa saker som jag själv tycker är obekvämt att fundera på. Det här med livsmedelsindustrin till exempel. Nu har många reagerat på de dåliga helfabrikaten, med att laga mat från grunden och till slut har en del av tillverkarna förstått att de måste ändra på saker och ting, om inte för att tjäna mer pengar så för goodwill (som i in tur leder till att tjäna mer pengar...).
Inte bara i vår lilla sfär finns exempel på motreaktioner till den tillrättalagda färdigmatshysterin. En del av exemplen är lätta att vifta bort, medan man muttrar något i stil med; "Överdrivet, totalister, hippies" eller liknande. Ett sånt exempel är kanske de som maler mjölet till sina barns välling själva.
Det senare hade jag en diskussion om, med en bekants bekant på en fest förra veckan. Själv har jag inte hört talas om det, så jag vet egentligen inte hur det har börjat, men det verkar som att det skulle vara ett Stockholmsfenomen och då kan man ännu lättare vifta bort det som storstadsfasoner. Att göra egen välling är nu inte särskilt svårt, enklast är att sjuda havregryn i mjölk, som då tjocknar. Vill man få ned det i en nappflaska så kanske man kan mixa havregrynen fint och sila den färdiga vällingen? Känns inte jätteöverdrivet egentligen.
Det jag däremot tror är att det är en motreaktion mot konventioner och att man vill ha något mer naturligt, som man har koll på vad det är. Det borde dessutom bli billigare.
Precis som surdegsbakande män i medelåldern är ett liknande fenomen.
Jag gör sådana saker hela tiden. När folk sa att man inte kan rulla egna köttbullar till så många, så var jag tvungen att bevisa att man kan. Nu vill ingen i personalen gå tillbaks till färdigköpta. Det är de för stolta för. Nästa steg var pannbiffarna, som jag tyckte kändes jobbigare, då jag inte är nöjd med resultatet man får i en ugn, utan vill steka dem i bord och sen köra klart i ugnen. Nu är det inget konstigt längre.
När bageriutbildningarna på skolan inte klarade av att baka bröd fyra ggr på en termin (pga läroplaner etc) då ruttnade jag och började göra det själv. Så nu gör vi det. Ketchupen var en liknande grej. Nu kokar vi lingonsylt, jordgubbssylt, ketchup, BBQ-sås etc själva. Det känns inte konstigt och vi kan säga vad de innehåller.
Kanske har vi som reagerat fått fram vårt budskap och kanske har vi blivit lite lyckligare i nåt egohörn av våra hjärnor. Kanske.
Jag har då och då fått möjligheten att prata med delar av livsmedelsindustrin och då brukar jag framhålla att istället för att fortsätta med ett ställningskrig med oss på ena kanten och dem på andra, så borde vi försöka hitta gemensamma värden. Så försöker jag tänka när någon av livsmedelsfabrikanterna vill göra något med mig; att det är bättre att få in en fot, börja samtala och kanske kunna påverka, än det är att bara dissa allt.
KAN man få till bra mat i en industri, som är schysst och håller klass som en hemgjord, med samma ingredienser, då kanske det är värt det. Kan man dessutom göra dessa mer klimatsmarta, ja då är det ännu bättre.
Å andra sidan tycker jag ju att mat skall lagas nära gästen, så det är aningen kluvet.
Några i landet gör ALLT i sina kök, medan den stora massan gör väldigt lite. Det behövs de som visar vägen och gör uppseendeväckande saker för att utvecklingen skall drivas framåt, men den största skillnaden borde ju åstakommas om ALLA gör NÅGOT?
Alla kök har olika förutsättningar, vad gäller maskinpark och storlek, men även vad gäller personalen som jobbar där. Man får ha förståelse för att man kanske inte har kunskap eller ork i vissa lägen. Fanns det då en BRA biff, kanske fler orkar koka lingonsylt själv, eller göra eget potatismos och egen sås. Då har de ju ändrat tre av fyra komponenter i en måltid.
För egen del kommer jag fortsätta göra pannbiffar, för att vi kan, men jag kan tycka att om fler började steka hälften av sina biffar själva och komplettera med en BRA produkt, så gör det större skillnad än om bara vi gör det på vår skola.
Framförallt har de nog setts som obekväma.
Jag har under min tid i skolköksvärlden sett många saker som jag skulle vilja ändra på och en massa saker som jag själv tycker är obekvämt att fundera på. Det här med livsmedelsindustrin till exempel. Nu har många reagerat på de dåliga helfabrikaten, med att laga mat från grunden och till slut har en del av tillverkarna förstått att de måste ändra på saker och ting, om inte för att tjäna mer pengar så för goodwill (som i in tur leder till att tjäna mer pengar...).
Inte bara i vår lilla sfär finns exempel på motreaktioner till den tillrättalagda färdigmatshysterin. En del av exemplen är lätta att vifta bort, medan man muttrar något i stil med; "Överdrivet, totalister, hippies" eller liknande. Ett sånt exempel är kanske de som maler mjölet till sina barns välling själva.
Det senare hade jag en diskussion om, med en bekants bekant på en fest förra veckan. Själv har jag inte hört talas om det, så jag vet egentligen inte hur det har börjat, men det verkar som att det skulle vara ett Stockholmsfenomen och då kan man ännu lättare vifta bort det som storstadsfasoner. Att göra egen välling är nu inte särskilt svårt, enklast är att sjuda havregryn i mjölk, som då tjocknar. Vill man få ned det i en nappflaska så kanske man kan mixa havregrynen fint och sila den färdiga vällingen? Känns inte jätteöverdrivet egentligen.
Det jag däremot tror är att det är en motreaktion mot konventioner och att man vill ha något mer naturligt, som man har koll på vad det är. Det borde dessutom bli billigare.
Precis som surdegsbakande män i medelåldern är ett liknande fenomen.
Jag gör sådana saker hela tiden. När folk sa att man inte kan rulla egna köttbullar till så många, så var jag tvungen att bevisa att man kan. Nu vill ingen i personalen gå tillbaks till färdigköpta. Det är de för stolta för. Nästa steg var pannbiffarna, som jag tyckte kändes jobbigare, då jag inte är nöjd med resultatet man får i en ugn, utan vill steka dem i bord och sen köra klart i ugnen. Nu är det inget konstigt längre.
När bageriutbildningarna på skolan inte klarade av att baka bröd fyra ggr på en termin (pga läroplaner etc) då ruttnade jag och började göra det själv. Så nu gör vi det. Ketchupen var en liknande grej. Nu kokar vi lingonsylt, jordgubbssylt, ketchup, BBQ-sås etc själva. Det känns inte konstigt och vi kan säga vad de innehåller.
Kanske har vi som reagerat fått fram vårt budskap och kanske har vi blivit lite lyckligare i nåt egohörn av våra hjärnor. Kanske.
Jag har då och då fått möjligheten att prata med delar av livsmedelsindustrin och då brukar jag framhålla att istället för att fortsätta med ett ställningskrig med oss på ena kanten och dem på andra, så borde vi försöka hitta gemensamma värden. Så försöker jag tänka när någon av livsmedelsfabrikanterna vill göra något med mig; att det är bättre att få in en fot, börja samtala och kanske kunna påverka, än det är att bara dissa allt.
KAN man få till bra mat i en industri, som är schysst och håller klass som en hemgjord, med samma ingredienser, då kanske det är värt det. Kan man dessutom göra dessa mer klimatsmarta, ja då är det ännu bättre.
Å andra sidan tycker jag ju att mat skall lagas nära gästen, så det är aningen kluvet.
Några i landet gör ALLT i sina kök, medan den stora massan gör väldigt lite. Det behövs de som visar vägen och gör uppseendeväckande saker för att utvecklingen skall drivas framåt, men den största skillnaden borde ju åstakommas om ALLA gör NÅGOT?
Alla kök har olika förutsättningar, vad gäller maskinpark och storlek, men även vad gäller personalen som jobbar där. Man får ha förståelse för att man kanske inte har kunskap eller ork i vissa lägen. Fanns det då en BRA biff, kanske fler orkar koka lingonsylt själv, eller göra eget potatismos och egen sås. Då har de ju ändrat tre av fyra komponenter i en måltid.
För egen del kommer jag fortsätta göra pannbiffar, för att vi kan, men jag kan tycka att om fler började steka hälften av sina biffar själva och komplettera med en BRA produkt, så gör det större skillnad än om bara vi gör det på vår skola.
torsdag 1 november 2012
Utveckling
Jag tror att vi alla kan bidra till mindre negativ klimatpåverkan med den mat vi äter. Det finns många saker att ta i beaktande och det är snårigt att hålla reda på livsmedels livscykler. Är det bättre med konventionellt odlad spenat från närområdet, eller är den ekologiska från Holland ett bättre val?
Kyckling från Sverige som föds upp i uppvärmda hus, är de verkligen bättre för miljön än de Thailändska kycklingarna som inte krävt någon extra uppvärmning under sin livstid? Visst, de färdas på båt i två månader, men ett fullastat containerfartyg använder inte så mycket diesel per kilo kött.
Vad är närproducerat? Från Skåne är det ju närmare till kontinenten än vad det är till Stockholm.
Är svenskt kött verkligen så bra att det är värt priset? Argentinskt kött är riktigt bra och kostar ibland hälften så mycket. Det har legat vakuumförpackat i minus 2 grader i tre månader och möras under tiden. I Sverige går det tre dagar från att djuret styckats till det är uppätet - inte på något sätt optimalt, fråga vilken köttkonässör som helst.
Allt går att visa med siffror och det som kan mätas är nog bäst att just bevisas på det sättet, men för det mesta styrs vi i våra val av värderingar och känslor. Ibland av rädslor.
Det kan ju bli väldigt fel....
Däremot är det nog svårt att komma ifrån ibland. Det finns ju andra värden i att köpa svenskt och närproducerat, det handlar ju om att hålla jordbruk och kultur levande i det egna landet med. Utan tråkiga saker som tullavgifter skulle vi nog blivit av med rätt mycket av ovan nämnda för länge sen.
Vi kan heller inte gå runt och förlita oss på tron om att allt svenskt är bäst. Det är sånt som hindrar utveckling och får industrier att sitta fast i gamla hjulspår medan någon annan inte är nöjd och därför kör om på nybyggda broar över våra huvuden.
Vi vet mycket om oss själva, men inte så mycket om Kina. Kina vet en massa om sig själva och ALLT om oss!
Det finns inget land som har så starka grossister som Sverige. De stora namnet är riktigt stora! I ett land som dessutom har LOU, så krävs det inget geni för att förstå att det är de - och bara de som kan vara med och leka.
Det är inte utvecklingsbefrämjande direkt....
"Grossister", förresten? De säljer inget, annat än sina egna märken, så distributörer är nog ett mer passande namn. Missförstå mig inte nu. Jag har inget emot att de finns eller att någon tjänar pengar, men det är trist att allt blir så konformativt. Detta är en politisk fråga som jag anser rimmar illa med Matlandet Sverige.
Skattepengar skall ju användas på ett transparent och ansvarsfullt sätt, men när man inte ens kan ställa krav om att ett livsmedel skall vara svenskt i en upphandling och när småproducenter körs över av de stora med en lag som uppbackning - ja, då tycker jag att de används fel!
Det är inte utvecklingsbefrämjande!
Kyckling från Sverige som föds upp i uppvärmda hus, är de verkligen bättre för miljön än de Thailändska kycklingarna som inte krävt någon extra uppvärmning under sin livstid? Visst, de färdas på båt i två månader, men ett fullastat containerfartyg använder inte så mycket diesel per kilo kött.
Vad är närproducerat? Från Skåne är det ju närmare till kontinenten än vad det är till Stockholm.
Är svenskt kött verkligen så bra att det är värt priset? Argentinskt kött är riktigt bra och kostar ibland hälften så mycket. Det har legat vakuumförpackat i minus 2 grader i tre månader och möras under tiden. I Sverige går det tre dagar från att djuret styckats till det är uppätet - inte på något sätt optimalt, fråga vilken köttkonässör som helst.
Allt går att visa med siffror och det som kan mätas är nog bäst att just bevisas på det sättet, men för det mesta styrs vi i våra val av värderingar och känslor. Ibland av rädslor.
Det kan ju bli väldigt fel....
Däremot är det nog svårt att komma ifrån ibland. Det finns ju andra värden i att köpa svenskt och närproducerat, det handlar ju om att hålla jordbruk och kultur levande i det egna landet med. Utan tråkiga saker som tullavgifter skulle vi nog blivit av med rätt mycket av ovan nämnda för länge sen.
Vi kan heller inte gå runt och förlita oss på tron om att allt svenskt är bäst. Det är sånt som hindrar utveckling och får industrier att sitta fast i gamla hjulspår medan någon annan inte är nöjd och därför kör om på nybyggda broar över våra huvuden.
Vi vet mycket om oss själva, men inte så mycket om Kina. Kina vet en massa om sig själva och ALLT om oss!
Det finns inget land som har så starka grossister som Sverige. De stora namnet är riktigt stora! I ett land som dessutom har LOU, så krävs det inget geni för att förstå att det är de - och bara de som kan vara med och leka.
Det är inte utvecklingsbefrämjande direkt....
"Grossister", förresten? De säljer inget, annat än sina egna märken, så distributörer är nog ett mer passande namn. Missförstå mig inte nu. Jag har inget emot att de finns eller att någon tjänar pengar, men det är trist att allt blir så konformativt. Detta är en politisk fråga som jag anser rimmar illa med Matlandet Sverige.
Skattepengar skall ju användas på ett transparent och ansvarsfullt sätt, men när man inte ens kan ställa krav om att ett livsmedel skall vara svenskt i en upphandling och när småproducenter körs över av de stora med en lag som uppbackning - ja, då tycker jag att de används fel!
Det är inte utvecklingsbefrämjande!
måndag 29 oktober 2012
Pestolax med rostade rotsaker & pumpa, samt spenatsås
Laxen:
Skinnad lax, 150 g portion
Citronpeppar
Salt
Pesto, 2 tsk/ bit
Olja i formen
Rotsaker och pumpa:
Blandade rotsaker, tex palsternacka och morot. Hittade små fina svenska palsternackor, som bara behövde delas en gång.
Butternutpumpa, skalad och delad i bitar, ca 2x2 cm
Gul lök i klyftor
Olja
Salt
Svartpeppar
Spenatsås:
Lättcrème fraîche, ca 2 dl
1/2 hackad gul lök
Fryst (men tinad) spenat ca 2 dl
Grönsaksbuljong 1 tärning
Salt
Svartpeppar
Lägg laxen i en ugnsform. Salta, peppra och klicka på peston.
Sätt ugnen på 200 grader. Skala rotsakerna (om du vill) och skär i någorlunda lika stora bitar. Blanda runt på en plåt med lök, olja, salt och peppar. Ställ in i ugnen ca 10 minuter. Börja med såsen, koka upp crème fraîche, lök och buljong, låt puttra en stund. Blanda i spenat och koka upp, strax innan servering - blir den för tjock, späd med lite mjölk. Smaka av.
In med laxen i ugnen, efter 10 minuter kollar du om laxen (50 grader, eller rosa) och rotsakerna klara.
Varsågod!
Skinnad lax, 150 g portion
Citronpeppar
Salt
Pesto, 2 tsk/ bit
Olja i formen
Rotsaker och pumpa:
Blandade rotsaker, tex palsternacka och morot. Hittade små fina svenska palsternackor, som bara behövde delas en gång.
Butternutpumpa, skalad och delad i bitar, ca 2x2 cm
Gul lök i klyftor
Olja
Salt
Svartpeppar
Spenatsås:
Lättcrème fraîche, ca 2 dl
1/2 hackad gul lök
Fryst (men tinad) spenat ca 2 dl
Grönsaksbuljong 1 tärning
Salt
Svartpeppar
Lägg laxen i en ugnsform. Salta, peppra och klicka på peston.
Sätt ugnen på 200 grader. Skala rotsakerna (om du vill) och skär i någorlunda lika stora bitar. Blanda runt på en plåt med lök, olja, salt och peppar. Ställ in i ugnen ca 10 minuter. Börja med såsen, koka upp crème fraîche, lök och buljong, låt puttra en stund. Blanda i spenat och koka upp, strax innan servering - blir den för tjock, späd med lite mjölk. Smaka av.
In med laxen i ugnen, efter 10 minuter kollar du om laxen (50 grader, eller rosa) och rotsakerna klara.
Varsågod!
söndag 28 oktober 2012
Söndags middag
Biffar med BEAT och svensk nötfärs. Rostade rotsaker och pumpa, med chili och ingefära. Röd linssallad med fintärnat äpple, purjolök, morot och lime. Crème fraîche med Dijon. Gött! Imorgon är det lov, med APT och långt möte med facket..... Ibland får man ta in hjälp helt enkelt!
Kl 13:30 är jag inbjuden till lärarkonferensen för att prata om OS- äventyret. Kockarna ska på träff med de andra kockarna på gymnasieskolorna och cafepersonaken ska på en likadan. De som jobbar halvtid slutar efter fackmötet så det är i stort sett jag kvar bara. Kommer behöva göra klart underlaget för oktober och planera december, men även börja med maten till AW:n lärarna har på tisdag kl 17. Plockmat i tapasstil blir det. Natti, natti!
Kl 13:30 är jag inbjuden till lärarkonferensen för att prata om OS- äventyret. Kockarna ska på träff med de andra kockarna på gymnasieskolorna och cafepersonaken ska på en likadan. De som jobbar halvtid slutar efter fackmötet så det är i stort sett jag kvar bara. Kommer behöva göra klart underlaget för oktober och planera december, men även börja med maten till AW:n lärarna har på tisdag kl 17. Plockmat i tapasstil blir det. Natti, natti!
lördag 27 oktober 2012
Dragen gris
Nu har receptet jag gav Radio Örebro publicerats (kanske var någon dag sen...) och rätt namn står på bilderna.
Varsågoda:
Varsågoda:
torsdag 25 oktober 2012
Konstig mat
Ibland tycker mina gäster att vi har konstig mat. Därför har vi satt ut smakskedar, så att man kan testa den konstiga maten och därmed inte behöva kasta så mycket, om man tycker att det är fööör konstigt. Smakskedarna används egentligen bara av serveringspersonalen som kan testa maten innan vi öppnar, för att kunna uttala sig om hur den smakar, annars inte...men de står där och så gör även burken man kan kasta den använda skeden i - för man vill ju inte ställa orimliga krav på dagens ungdom.
Nyligen berättade jag om att det händer att föräldrar hör av sig till mig. Det var ett tag sen det hände, men som den olyckskorp jag tydligen är, så fick jag ett mail bara ett par dagar efter det inlägget. Utan att vara för detaljerad så handlade mailet om att denne någons barn gick på stan och åt med sina kompisar, hälften av veckans dagar. Föräldern tyckte att det blev dyrt och att skälet till detta, enligt skrivarens barn var att vi inte serverade vanlig mat. Det som efterfrågades var inga konstigheter, enligt avsändaren, utan bara vanlig mat - eftersom vi ofta skojar till maten så att den blev oätlig. Personen tyckte att jag skulle tänka på detta, då det faktiskt är allas skattepengar som betalar maten.
Jag hakar upp mig på en del saker i det här mailet;
Jag tror att en nyckelmening är; "går på stan med sina kompisar" - då jag vet att grupptryck är ett stort skäl till att ungdomar inte äter, eller äter för den delen. Det har jag sett massor av gånger.
Jag förstår att det blir dyrt, men helt ärligt; vart får de pengar ifrån? Jag fick då inga pengar att gå på stan och äta lunch för i den åldern. Tror knappast att någon av mina föräldrar hade sanktionerat detta heller.
Jag rannsakade mig själv och frågade min personal om vad de tycker;
Skojar vi till maten för mycket?
Jag vet att jag gjorde det förr, men att jag har taggat ned lite. Personalen tyckte inte att vi gjorde det, men någon kom med tanken att beskrivande namn på menyn som; "Napolitansk Lasagne" istället för "Vegetarisk lasagne", eller "Quiche Lorraine" istället för "Ost-& skinkpaj" (den gången, precis som andra gånger, står det en förklaring efteråt), eller "Pollo alla diavolo" istället för "Kryddig kyckling" är sånt som kan göra att det upplevs konstigt.
-"Napolitansk lasagne, vad ä dä? Kom vi går på Donken, för dä här gå junte att äta"...typ, så.
Kanske gillar man inte heller pasta pesto i bleck, med pastan blandad med sås och toppad med en tomat - & broccolisallad? Pasta för sig och sås för sig OCH sallad i salladsbaren, tack!
Kanske är jag helt ute och cyklar, men jag tycker att vi har en uppgift att lära ut lite om maten också. Ibland brukar vi i skolmatsledet kritisera det gamla tänket om att maten är en del av en bespisning, en utfordring, snabbt in - snabbt ut - "NÄSTA!". Men jag undrar om inte ungdomarna själva också vill ha det så, lite. Kanske för att de är vana vid det. Kanske för att de inte vill engagera sig - i dagens samhälle är det ju rätt mycket mer intryck, bara om man jämför med hur det var för 20 (!) år sen då jag gick gymnasiet. Knappt så vi hade mobiltelefoner, internet hade jag hört talas om, Facebook fanns definitivt inte och inte fan gick det att kolla på TV4 i telefonen heller - den saken är klar. Nu umgås man ju genom att gå hem till varandra och sitta med varsin telefon....kanske är det overload i skallen? Kanske går det inte att ta in mer?
Då är ju "Kyckling, kall sås, ris" en perfekt meny. Kanske har jag helt fel och menyerna som skickas ut centralt har rätt?
"Pastasås med kyckling, pasta" - DET är den ultimata rätten i en skola! Inte "Pasta från Medelhavet, med kycklingfilé, soltorkad tomat, doft av färsk timjan och citron"
Jag försökte i allafall svara på mailet och förklara att jag faktiskt inte vet vad vanlig mat är för dem. Jag förde ett resonemang om att kanske är husmanskost vanlig mat, men då jag frågat mina gäster vad husmanskost är för dem, så svarar de: Köttfärssås och spaghetti, kebab, pizza och tacos.
- Nej, jag varken ljuger eller överdriver - det är sant. Men det är å andra sidan inte så konstigt, för saker utvecklas ju. Jag anser att husmanskost är saker som kålpudding, pannbiff med stekt lök, köttbullar med gräddsås, stekt fläsk med löksås, laxpudding med skirat smör, men jag är ju gammal, faktisk så gammal att helfabrikat var något för de rika och det bara fanns två kanaler på TV:n. Jag är från en annan värld.
Jag förklarade också att det är säkert 20 olika nationaliteter som går på skolan och att de också betalar skatt, samt att vi SKA ha en rätt utan fläsk och en vegetarisk varje dag, att jag också styrs av den centrala menyn (även om jag är en rebell där). 700 gäster vill ha vanlig mat, "mat de får hemma". Jag har ingen aning om vad de får hemma och jag får aldrig ett svar jag kan använda mig av heller, för ingen kan förklara för mig vad deras mat hemma smakar, vad som ingår i den eller hur den tillreds.
Det är skrämmande - iallafall för en som gillar mat och tycker att matkultur, oavsett härkomst, är viktigt och värt att anstränga sig för att föra vidare. Jag är inte totalist, så jag dissar inte varken färdigmat eller helfabrikat. Men en pannbiff gjord i fabrik går knappt att jämföra med en gjord hemma, av en människa, utan kamouflerande tillsatser. Det är som att jämföra en Bondfilm med en annan film - det går inte - Bondfilmer kan bara jämföras med andra Bondfilmer. De skulle falla platt mot de flesta andra filmer annars, så det är liksom ingen mening.
Jag tycker att jag har en uppgift att visa hur mat kan, eller tom ska, vara - vad som finns bortanför isbergssallad, rårivna morötter, färdiga köttbullar och Särnärpannbiffar, potatismospulver och Kalaslingonsylt. Jag pallar liksom inte med att se på hur man vänjer en hel generation (till?) med låtsassmaker och låtsaskonsistenser och innan jag började med skolmat, så brydde jag mig inte. Jag såg inte. Jag hade ingen aning.
Nu ser jag....
OCH JAG PALLAR INTE!
Jag bjöd såklart in föräldern till oss och uppmanande att klassen dennes barn går i skall bjuda in mig också, något som jag informerar om på matrådet - för att kunna pratat med flera än de som sitter där. Jag avslutade med en förhoppning om att barnen skulle hitta något att äta bland de tiotalet sallader, tre till fyra maträtter, fyra sorters bröd och två sorters smör vi serverar.
Förlåt, mamma, men älglevergrytan jag fick när jag var mindre - den gillade jag inte - i övrigt var allt gott. Tack för det!
Nyligen berättade jag om att det händer att föräldrar hör av sig till mig. Det var ett tag sen det hände, men som den olyckskorp jag tydligen är, så fick jag ett mail bara ett par dagar efter det inlägget. Utan att vara för detaljerad så handlade mailet om att denne någons barn gick på stan och åt med sina kompisar, hälften av veckans dagar. Föräldern tyckte att det blev dyrt och att skälet till detta, enligt skrivarens barn var att vi inte serverade vanlig mat. Det som efterfrågades var inga konstigheter, enligt avsändaren, utan bara vanlig mat - eftersom vi ofta skojar till maten så att den blev oätlig. Personen tyckte att jag skulle tänka på detta, då det faktiskt är allas skattepengar som betalar maten.
Jag hakar upp mig på en del saker i det här mailet;
Jag tror att en nyckelmening är; "går på stan med sina kompisar" - då jag vet att grupptryck är ett stort skäl till att ungdomar inte äter, eller äter för den delen. Det har jag sett massor av gånger.
Jag förstår att det blir dyrt, men helt ärligt; vart får de pengar ifrån? Jag fick då inga pengar att gå på stan och äta lunch för i den åldern. Tror knappast att någon av mina föräldrar hade sanktionerat detta heller.
Jag rannsakade mig själv och frågade min personal om vad de tycker;
Skojar vi till maten för mycket?
Jag vet att jag gjorde det förr, men att jag har taggat ned lite. Personalen tyckte inte att vi gjorde det, men någon kom med tanken att beskrivande namn på menyn som; "Napolitansk Lasagne" istället för "Vegetarisk lasagne", eller "Quiche Lorraine" istället för "Ost-& skinkpaj" (den gången, precis som andra gånger, står det en förklaring efteråt), eller "Pollo alla diavolo" istället för "Kryddig kyckling" är sånt som kan göra att det upplevs konstigt.
-"Napolitansk lasagne, vad ä dä? Kom vi går på Donken, för dä här gå junte att äta"...typ, så.
Kanske gillar man inte heller pasta pesto i bleck, med pastan blandad med sås och toppad med en tomat - & broccolisallad? Pasta för sig och sås för sig OCH sallad i salladsbaren, tack!
Kanske är jag helt ute och cyklar, men jag tycker att vi har en uppgift att lära ut lite om maten också. Ibland brukar vi i skolmatsledet kritisera det gamla tänket om att maten är en del av en bespisning, en utfordring, snabbt in - snabbt ut - "NÄSTA!". Men jag undrar om inte ungdomarna själva också vill ha det så, lite. Kanske för att de är vana vid det. Kanske för att de inte vill engagera sig - i dagens samhälle är det ju rätt mycket mer intryck, bara om man jämför med hur det var för 20 (!) år sen då jag gick gymnasiet. Knappt så vi hade mobiltelefoner, internet hade jag hört talas om, Facebook fanns definitivt inte och inte fan gick det att kolla på TV4 i telefonen heller - den saken är klar. Nu umgås man ju genom att gå hem till varandra och sitta med varsin telefon....kanske är det overload i skallen? Kanske går det inte att ta in mer?
Då är ju "Kyckling, kall sås, ris" en perfekt meny. Kanske har jag helt fel och menyerna som skickas ut centralt har rätt?
"Pastasås med kyckling, pasta" - DET är den ultimata rätten i en skola! Inte "Pasta från Medelhavet, med kycklingfilé, soltorkad tomat, doft av färsk timjan och citron"
Jag försökte i allafall svara på mailet och förklara att jag faktiskt inte vet vad vanlig mat är för dem. Jag förde ett resonemang om att kanske är husmanskost vanlig mat, men då jag frågat mina gäster vad husmanskost är för dem, så svarar de: Köttfärssås och spaghetti, kebab, pizza och tacos.
- Nej, jag varken ljuger eller överdriver - det är sant. Men det är å andra sidan inte så konstigt, för saker utvecklas ju. Jag anser att husmanskost är saker som kålpudding, pannbiff med stekt lök, köttbullar med gräddsås, stekt fläsk med löksås, laxpudding med skirat smör, men jag är ju gammal, faktisk så gammal att helfabrikat var något för de rika och det bara fanns två kanaler på TV:n. Jag är från en annan värld.
Jag förklarade också att det är säkert 20 olika nationaliteter som går på skolan och att de också betalar skatt, samt att vi SKA ha en rätt utan fläsk och en vegetarisk varje dag, att jag också styrs av den centrala menyn (även om jag är en rebell där). 700 gäster vill ha vanlig mat, "mat de får hemma". Jag har ingen aning om vad de får hemma och jag får aldrig ett svar jag kan använda mig av heller, för ingen kan förklara för mig vad deras mat hemma smakar, vad som ingår i den eller hur den tillreds.
Det är skrämmande - iallafall för en som gillar mat och tycker att matkultur, oavsett härkomst, är viktigt och värt att anstränga sig för att föra vidare. Jag är inte totalist, så jag dissar inte varken färdigmat eller helfabrikat. Men en pannbiff gjord i fabrik går knappt att jämföra med en gjord hemma, av en människa, utan kamouflerande tillsatser. Det är som att jämföra en Bondfilm med en annan film - det går inte - Bondfilmer kan bara jämföras med andra Bondfilmer. De skulle falla platt mot de flesta andra filmer annars, så det är liksom ingen mening.
Jag tycker att jag har en uppgift att visa hur mat kan, eller tom ska, vara - vad som finns bortanför isbergssallad, rårivna morötter, färdiga köttbullar och Särnärpannbiffar, potatismospulver och Kalaslingonsylt. Jag pallar liksom inte med att se på hur man vänjer en hel generation (till?) med låtsassmaker och låtsaskonsistenser och innan jag började med skolmat, så brydde jag mig inte. Jag såg inte. Jag hade ingen aning.
Nu ser jag....
OCH JAG PALLAR INTE!
Jag bjöd såklart in föräldern till oss och uppmanande att klassen dennes barn går i skall bjuda in mig också, något som jag informerar om på matrådet - för att kunna pratat med flera än de som sitter där. Jag avslutade med en förhoppning om att barnen skulle hitta något att äta bland de tiotalet sallader, tre till fyra maträtter, fyra sorters bröd och två sorters smör vi serverar.
Förlåt, mamma, men älglevergrytan jag fick när jag var mindre - den gillade jag inte - i övrigt var allt gott. Tack för det!
onsdag 24 oktober 2012
Middag med BEAT
Får besök ikväll. Någon sa "pannbiff", jag sa "I fix!".
Eftersom jag hör till de lyckliga som har bönmassan BEAT i min frys, i praktiska 50 grams-puckar och dessutom svensk nötfärs, som jag själv packat i praktiska, platta paket, så tog jag ut dem i morse.
Försöker minska midjemåttet och kolhydratintaget, iallafall de snabba och raffinerade sådana, så något ströbröd hade jag inte i smeten, annars som vanligt. Två teskedar potatismjöl, på 12 biffar istället för bröd blev det också.
Två ägg, dijonsenap, timjan, en finhackad lök och 300 g BEAT. Inga konstigheter.
Nu är de förstekta och väntar på att åka in i ugnen, precis som rotsakerna. Jag har under tiden stekt tre skivade lökar och brässerat dem i lite kalvfond, gjort en sallad på tomatklyftor och granatäpple. Av tomatens inkråm, juice från granatäpplet och lite citronsmaksatt olivolja har jag mixat en dressing.
Nu kan gästerna komma!
Eftersom jag hör till de lyckliga som har bönmassan BEAT i min frys, i praktiska 50 grams-puckar och dessutom svensk nötfärs, som jag själv packat i praktiska, platta paket, så tog jag ut dem i morse.
Försöker minska midjemåttet och kolhydratintaget, iallafall de snabba och raffinerade sådana, så något ströbröd hade jag inte i smeten, annars som vanligt. Två teskedar potatismjöl, på 12 biffar istället för bröd blev det också.
Två ägg, dijonsenap, timjan, en finhackad lök och 300 g BEAT. Inga konstigheter.
Nu är de förstekta och väntar på att åka in i ugnen, precis som rotsakerna. Jag har under tiden stekt tre skivade lökar och brässerat dem i lite kalvfond, gjort en sallad på tomatklyftor och granatäpple. Av tomatens inkråm, juice från granatäpplet och lite citronsmaksatt olivolja har jag mixat en dressing.
Nu kan gästerna komma!
En kocks saga eller (cock-tail)
Har efter två års pendlande mellan hopp och förtvivlan äntligen hittat den mytomspunna köttkvarns-tillsatsen till blandaren på jobbet. Jag vågade mig ned i den mörka och ondskefulla källaren, dit jag färdats så många gånger förr i letandet efter skatter och insikter.
Jag jagade något annat, något futilt, nästan bara för att ha ett skäl att gå ned dit igen ...
Då plötsligt!
Plötsligt uppenbarade den sig i ett glömt hörn bakom spindelväv och damm. Den trehövdade och gigantiska spindeln som vaktade den med sitt liv, kom emot mig, med giftet droppandes från sina vassa gaddar - stoooora som svärd! Utan att tveka, ty jag har slagits med spindlar i mitt hem under lång tid nu och vet hur de skall tas, drog jag min rullade Serveratidning och slog till.
Jättespindeln var starkare än jag trott, men jag jag gav mig inte utan drog även min Dafgårdstidning i samma rörelse som jag kastade Kurts magiska matkorn i dess ögon....Segern var min!
Nu är den åter ibland oss och i bruk. Glad som ett barn på julafton smider jag nu planer om massinsmygning av malda grönsaker överallt - moahahahaha!
Jag jagade något annat, något futilt, nästan bara för att ha ett skäl att gå ned dit igen ...
Då plötsligt!
Plötsligt uppenbarade den sig i ett glömt hörn bakom spindelväv och damm. Den trehövdade och gigantiska spindeln som vaktade den med sitt liv, kom emot mig, med giftet droppandes från sina vassa gaddar - stoooora som svärd! Utan att tveka, ty jag har slagits med spindlar i mitt hem under lång tid nu och vet hur de skall tas, drog jag min rullade Serveratidning och slog till.
Jättespindeln var starkare än jag trott, men jag jag gav mig inte utan drog även min Dafgårdstidning i samma rörelse som jag kastade Kurts magiska matkorn i dess ögon....Segern var min!
Nu är den åter ibland oss och i bruk. Glad som ett barn på julafton smider jag nu planer om massinsmygning av malda grönsaker överallt - moahahahaha!
tisdag 23 oktober 2012
Aj aj aj!
Skrek det från renseriet!
Arbetshästen M hade klämt fingret rätt så otäckt på ett knepigt ställe. Snart konstaterade vi att han behövde åka in till vårdcentralen och han fick en tid tämligen omedelbart- tur det! Hans nagel såg ut som den på mitt högra ringfinger, när jag drämde igen kassaskåpsdörren på det för snart en månad sen, det ser fortfarande ut som jag har svart nagellack där.
Jag hoppade in och försökte få någon ordning i hans system och fick med Thomas hjälp ut dagens sallader. Tre utskick, två matsalar och två specialkostsalladsbarer är en del att hålla ordning på, i allafall när någon annan har den i sitt huvud....(ordningen alltså).
Sen förberedde jag inför imorgon med nya sallader. Det blev en OS- sallad, den med blomkålen och äpplet. En med broccoli och röda linser, som jag dressar imorgon, så inte broccolin ska missfärga, tycker den kan bli lite trist annars. Rostade haricot verts med vitlöksklyftor och rosmarin, som skall blandas med rostad paprika imorgon. Kokade gröna linser och blandade med apelsinrostade morötter i olika färger och kokade bulgur. Allt i ugnen- himla praktiskt!
Jag och Thomas passade på att dansa lite till Gagnam-style också, sen är man glad hela dagen!
Jo, M kom tillbaks till lunch med ett stort bandage - inget brutet dock!
Arbetshästen M hade klämt fingret rätt så otäckt på ett knepigt ställe. Snart konstaterade vi att han behövde åka in till vårdcentralen och han fick en tid tämligen omedelbart- tur det! Hans nagel såg ut som den på mitt högra ringfinger, när jag drämde igen kassaskåpsdörren på det för snart en månad sen, det ser fortfarande ut som jag har svart nagellack där.
Jag hoppade in och försökte få någon ordning i hans system och fick med Thomas hjälp ut dagens sallader. Tre utskick, två matsalar och två specialkostsalladsbarer är en del att hålla ordning på, i allafall när någon annan har den i sitt huvud....(ordningen alltså).
Sen förberedde jag inför imorgon med nya sallader. Det blev en OS- sallad, den med blomkålen och äpplet. En med broccoli och röda linser, som jag dressar imorgon, så inte broccolin ska missfärga, tycker den kan bli lite trist annars. Rostade haricot verts med vitlöksklyftor och rosmarin, som skall blandas med rostad paprika imorgon. Kokade gröna linser och blandade med apelsinrostade morötter i olika färger och kokade bulgur. Allt i ugnen- himla praktiskt!
Jag och Thomas passade på att dansa lite till Gagnam-style också, sen är man glad hela dagen!
Jo, M kom tillbaks till lunch med ett stort bandage - inget brutet dock!
 |
| Broccoli, röd lök och al-dente - linser |
 |
| Blomkål, inlagd ingefära, creme fraiche och meze, samt äpple |
 | ||||||
| Inte så bra bild, men gröna och röda linser och morötter |
 |
| Min snygga nagel |
måndag 22 oktober 2012
Svensk skolmat i Norge
Även i Norge får OS-laget och svensk skolmat vara med i tidningar. Såklart på grund av vår fantastiske norbagge Even Bakke, som är en medlem i laget.
Läs här:
Läs här:
Erfurt i bilder, del två
 |
| Sickna goa schnitzlar - undrar om de räcker till mig? |
 |
| Lite palsternacksmos måste jag allt ha |
 |
| Jäklar! Så nära, men ändå så långt bort... |
 |
| Salladerna på den här syltan överträffar lätt alla andra här! Jag tar en tomat! |
 |
| Vad små efterrätter - undrar om jag kan sno en till? |
 |
| Ho, ho! Ta en bild med min idol nu då! Säg "siiilveeeer"! |
söndag 21 oktober 2012
Öppet Hus
Varje år har skolan öppet hus, så även i år. Jag tycker att det är självklart att även vi i restaurangen och cafeet har öppet då. Dels ska ju eleverna äta och dels hoppas jag på att föräldrar och andra anhöriga ska komma och testa maten, prata med oss i personalen och bilda sig en uppfattning om hur miljön i matsalen kan vara.
Så mycket åsikter som folk har om skolmat känns det väldigt konstigt att inte FLER kommer på besök! Ett och annat samtal har jag haft genom åren, med föräldrar som gaft frågor som oftast varit grundade på deras barns berättelser. Berättelser jag rätt ofta punkterat tämligen enkelt, men andra gånger har personen i andra ändan helt enkelt bestämt sig för att den har rätt och jag är en idiot och har fel. Inget av det sker särskilt ofta. Oavsett vem, så bjuder jag alltid in föräldern att komma och äta, eller hälsa på. Jag tycker inte att jag har något att dölja och jag skulle mer än gärna se att fler engagerar sig i matsalsmiljön tex, för den är inte den mysigaste, även om vår säkert är riktigt bra.
Sällan eller aldrig har någon kommit. Det är synd och gör det ännu mer konstigt att så många har åsikter, som säkert grundar sig i förälderns egna upplevelser av skolmat.
Det är alltid svårt att veta hur många som ska komma en sån här dag, informationen om hur många elever som ska äta brukar vara knapphändig, precis som den är om den dagen eleverna får ledigt som kompensation. Den här gången är det på måndag. En del elever var inte med i lördags, så de ska såklart ha mat, men ingen vet hur många.
Antalet gäster har visserligen ökat på öppet hus, genom åren, men det brukar ändå vara ganska lugnt, så vi brukar bara hålla en matsal öppen. Då kan de som vill ur vår personalstyrka, vara lediga, vilket uppskattas både av de som behöver sin vila och av min budget, eftersom vi INTE får en ledig dag i kompensation.
Så enligt denna modell var vi fem som jobbade istället för 10. En i cafeet och en som slutade 13:30. Vi hade nog behövt varit en till...iallafall om min vision om att gå runt och prata med folk, skulle kunnat besannas. Det kom väl egentligen inte jättemycket folk, men det kom såpass många att det brukar anses som dag med mycket besökare. 450 personer i en matsal av sedd för 150 i stöten märks, speciellt när vi hade kunnat behövt en till och de flesta kom under en timma.
Vi serverade som sagt en vegetarisk lasagne,i linje med Örebro kommuns policy kring "Smartare Mat", som bla innebär mer grönsaker i maten, men också för att visa att vegetariskt är gott för de externa gästerna.Vi byggde lasagnen med en tomatsås som fått puttra med en massa färsk paprika någon timma, redan på fredagen och sen kylts ned. Vi varvade färsk zucchini med tomatsåsen, lasagneplattor, mozzarella och parmesan, samt färsk basilika och timjan. Det hela toppades med en ostsås, med vitlök och vin i. Den blev riktigt god; söt, stark och krämig av osten. Ja, just ja! Vi hade basilikaolja på toppen ute i serveringen och doften från örterna spred sig i skolan. Många var intresserade av de fina salladerna som vi hade i Erfurt, det var kul och tre av dem tog slut och fick ersättas av andra sallader. Helt ärligt så ser salladsbordet inte ut så var dag, dels för att vi inte har mer än sex sådana avlånga salladsbunkar (ännu) och dels för att vi måste sprida på gracerna lite. Tror dock att det har inspirerat en aning hos personalen med de fina salladerna!
Landshövding Rose-Marie Frebran kom och testade maten med sin man och jag tror de gillade det. Kul att de kom!
Min syster med familj kom också och det var en fröjd att se mina små systerdöttrar äta glatt med stor aptit - inte bryr de isg om att det är vegetariskt!
Så mycket åsikter som folk har om skolmat känns det väldigt konstigt att inte FLER kommer på besök! Ett och annat samtal har jag haft genom åren, med föräldrar som gaft frågor som oftast varit grundade på deras barns berättelser. Berättelser jag rätt ofta punkterat tämligen enkelt, men andra gånger har personen i andra ändan helt enkelt bestämt sig för att den har rätt och jag är en idiot och har fel. Inget av det sker särskilt ofta. Oavsett vem, så bjuder jag alltid in föräldern att komma och äta, eller hälsa på. Jag tycker inte att jag har något att dölja och jag skulle mer än gärna se att fler engagerar sig i matsalsmiljön tex, för den är inte den mysigaste, även om vår säkert är riktigt bra.
Sällan eller aldrig har någon kommit. Det är synd och gör det ännu mer konstigt att så många har åsikter, som säkert grundar sig i förälderns egna upplevelser av skolmat.
Det är alltid svårt att veta hur många som ska komma en sån här dag, informationen om hur många elever som ska äta brukar vara knapphändig, precis som den är om den dagen eleverna får ledigt som kompensation. Den här gången är det på måndag. En del elever var inte med i lördags, så de ska såklart ha mat, men ingen vet hur många.
Antalet gäster har visserligen ökat på öppet hus, genom åren, men det brukar ändå vara ganska lugnt, så vi brukar bara hålla en matsal öppen. Då kan de som vill ur vår personalstyrka, vara lediga, vilket uppskattas både av de som behöver sin vila och av min budget, eftersom vi INTE får en ledig dag i kompensation.
Så enligt denna modell var vi fem som jobbade istället för 10. En i cafeet och en som slutade 13:30. Vi hade nog behövt varit en till...iallafall om min vision om att gå runt och prata med folk, skulle kunnat besannas. Det kom väl egentligen inte jättemycket folk, men det kom såpass många att det brukar anses som dag med mycket besökare. 450 personer i en matsal av sedd för 150 i stöten märks, speciellt när vi hade kunnat behövt en till och de flesta kom under en timma.
Vi serverade som sagt en vegetarisk lasagne,i linje med Örebro kommuns policy kring "Smartare Mat", som bla innebär mer grönsaker i maten, men också för att visa att vegetariskt är gott för de externa gästerna.Vi byggde lasagnen med en tomatsås som fått puttra med en massa färsk paprika någon timma, redan på fredagen och sen kylts ned. Vi varvade färsk zucchini med tomatsåsen, lasagneplattor, mozzarella och parmesan, samt färsk basilika och timjan. Det hela toppades med en ostsås, med vitlök och vin i. Den blev riktigt god; söt, stark och krämig av osten. Ja, just ja! Vi hade basilikaolja på toppen ute i serveringen och doften från örterna spred sig i skolan. Många var intresserade av de fina salladerna som vi hade i Erfurt, det var kul och tre av dem tog slut och fick ersättas av andra sallader. Helt ärligt så ser salladsbordet inte ut så var dag, dels för att vi inte har mer än sex sådana avlånga salladsbunkar (ännu) och dels för att vi måste sprida på gracerna lite. Tror dock att det har inspirerat en aning hos personalen med de fina salladerna!
Landshövding Rose-Marie Frebran kom och testade maten med sin man och jag tror de gillade det. Kul att de kom!
Min syster med familj kom också och det var en fröjd att se mina små systerdöttrar äta glatt med stor aptit - inte bryr de isg om att det är vegetariskt!
fredag 19 oktober 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)